Jag hatar övre medelklasspojkar
Varför får jag mindervärdeskomplex inför de där väloljade grabbarna som precis kammat hem internships och flashiga jobb? Varför, varför, varför får de MIG att känna mig dålig, när deras reella CV ser ut så här:
Utbildning och ev lite arbetslivserfarenhet:
VRG Djursholm.
3 månaders jobb som inkastare på Ayia Napa.
9 månaders titta på film och styrketräna med kompisar i Bromma.
3 års studier på Handels
Färdigheter:
göra en schysst backslick
knyta en slips
vara dryg och jävligt osäker
en fallenhet för matematik och korvstoppning
Referenser:
Sekreteraren på pappas jobb vars gem jag sorterade en sommar
ÅÅÅÅÅÅåååhhh, jag blir så bitter och less. Särskilt när de fnyser åt mina jobb, inom omsorg och service. Där jag lärt mig tusen gånger mer än de någonsin kommer fatta på ett liv på investmentbankerna i London. Jag VET ju allt det här, och jag VILL inte jobba på bank, och jag tycker de är TRÅKIGA, varför bryr jag mig ändå?
Jag hatar middagar med bordsplacering ibland.
2 kommentarer:
Åh jag vet EXAKT vad du menar och känner, och jag menar EXAKT! Det är ju VI som är bra. Egentligen. Och det vet vi ju. Egentligen. Kram!
Hahaha. Oh, how true. :) När jag var 16 år föll jag för dessa övre medelklasspojkar. Det gör jag inte längre. Och tackar mig själv för det varje dag. ;p
Skicka en kommentar