Men jag är utsövd, och mamma och jag kom fram till en boendelösning som kan funka för alla, och det är sommar ute för någon klipper gräsmattan.
Och så brukar jag kolla här när allt är lite jobbigt. Då känns det bättre.
Och ikväll får jag vara med mitt "mest lyckade nyförvärv".
Det kunde vara bättre. Mitt pollenallergitest visade istället på kattallergi. Pollen är säsongsberoende, katten bor här jämt. Jag vet inte hur det kommer att gå att hosta varje natt och sedan vakna täppt och snorig varje morgon. Jag vet inte det. Och jag vill inte att det ska bli värre, som doktorn menar att det kan bli om man ständigt utsätter sig för allergenerna. Kanske får katten flytta till förorten. Han trivs där, han har en kattkompis och någon som alltid är hemma. Och jag får sova och kan åka dit och klappa honom så mycket jag vill. Men jag är ledsen.
Sedan har ett nytt orosmoment dykt upp. Vad göra med bostad när Norge närmar sig? Idag ringde jag och frågade. Surkärring! Jag nästan grät när jag la på. Hon tyckte inte att jag fick söka en större lägenhet som jag sedan "inte tänker bo i". Jag tänker ju bo! Jag tänker ju bo så himla mycket! Bara inte mellan januari och juni! Svebo har regler. SKB har inte regler. Man kan säga att Svebo är som SU och SKB är som Handels. "Individuella bedömningar" och "ad hoc-lösningar". Jag vill ha regler.
Nu ska jag strax gå och tenta.
Sov för lite.
Åt frukost ute med Lisa i solen.
Fick årets första släng av bikiniångest.
Hade sönder en av Evas koppar när jag lekte elefant i porslinsbutik.
Åt Evas söndagsjärpar med smak av orienten.
Grät lite.
Sov när jag inte borde ha sovit.
Pressade ur mig opponeringsomdömen nattetid.
Ville gråta igen.
Jag är på dåligt humör.
Trött - Jönköping torsdag, körfest fredag.
Ledsen - Jävla skit.
Orolig - Tänk om jag inte kommer in, hur blir det då?
Nervös - För att opponeringsplanera imorgon med en jag inte känner och kanske är lite rädd för.
Less - Evas fördomsprofiler stämmer alltför väl, och det enda som piggar upp mig är att hon ser mönstrena också...
Besviken - Andra gången är det för i helvete inte okej. Heller.
Men jag tyckte de var fina. Och behöver muntra upp mig.
Om en månad bör jag veta om jag kom in eller inte. Jag vill jag vill jag vill...! Idag var jag dum och kollade schema och kurser. Jag vill jag vill jag vill!
Jag vill massa saker nu.
Springa.
Sjunga.
Äta mat.
Åka på mera roadtrip.
Fika.
Se piratfilm.
Det är bra.
Om jag kommer in ska vi korka upp en sådan här. Det var en trevlig bekantskap. Jag vill jag vill jag vill!!!
I fåtöljen mittemot sitter Eva och rättar. Ibland skrattar hon (elakt varvat med roat!). Och på golvet jagar katten en guldrosett och lägger den i lektunneln. Jag borde plugga men just nu sitter jag bara och trivs.
Helgen blev så mycket bättre än jag trodde, och jag hade ändå skyhöga förhoppningar. Trots regn, trots yttepytte middagsportioner för 140 kronor, trots mig själv.
Kompletterande. Hisnande roligt. Lugnande. Förvånande. Spännande. Mysigt.
Jag orkar inte skriva mer, hon drog upp mig tidigt idag. Och vi var på Gekås i Ullared och allt. Och körde massa mil. Och nu är vi hemma. Fast ändå inte.
Opponering KTH style... Alla dessa dubbeltläsande människor som ändå läser innantill från papper när de ska prata... Jag önskar att vi hade använt kvalitativa metoder för att ge dem på plytet, siffernissarna. Yeahyeah, det blev ganska bra ändå.
NU är alla jäkla gruppuppgifter klara för i år. Det känns för mig lika skönt som det gör för Eva att ha fått jobb på sin älskade skola i höst. Så nu ska vi till Göteborg, bo på hotell, vandra i regnet, äta brunch och dricka rosa champagne, det är vad vi ska. Hela helgen. Och köra bil! Med iPodarna fulladdade med roadtripmusik!
Nu är det så här, va, att jag är så himla trött på att alla ska vara så himla lyckade och omisslyckade hela tiden. Ingen törs tala om när det går dåligt, och i en negativ spiral leder det till att alla andra tror att alla andra är lyckade och klarar allt på första försöket eftersom ingen vet om de inledande 43 försöken. USCH.
Därför tar jag mig själv och gör ett statement. Jag berättade om antagningsprovet för nästan alla jag träffade förra veckan. Än så länge ser jag bara fördelar i form av "Hur gick det?" , "Hoppas det gick bra!" och "Jag höll tummarna för dig!" Och så svarar jag att jag tycker det gick bra, för det gjorde det med tanke på en steril tentasal, en trött lördagmorgon och en penna i högerhanden i sex timmar.
Sedan får vi se om jag kommer in. Det vet man inte. Och så får man se om de som lyckönskade mig kommer tycka att jag är totalt misslyckad om jag inte gör det. Jag tror faktiskt inte det.
Ha.
Igår var jag i Uppsala och det var mycket bra. Idag skrev jag antagningsprov i sex timmar för hand, sedan var det spex, sedan schlager-EM och sedan dansade jag med alldeles för stor väska.
För ungefär ett halvår sedan reagerade jag nog så här på inbjudningar:
"Åh nej, inte en bal/jubileumsfest/gala till... Jag är trött, jag vill bara ha en helg hemma." Och så tackade jag nej, om inte tillställningen ifråga hölls på rolig ort och/eller med roliga människor.
Men nu är jag bjuden hit på 25-årsjubileum och alla gamla godingar får gå! Åååååh, det blir roooliiiiiiigt!
C'est moi. Med gruppuppsats. Fy farao vad jag inte gillar mig själv i grupparbetsdeadlinestider.
Vi har 3217 tecken kvar. Jag använder synonymordbok och fiskar efter långa ord. Och emellan varven kommer språkpolisen fram och skär i texten för att den är sanslöst pratig och då liksom har vi ÄNNU fler tecken att producera, och jag borde bli avskedad från all gruppuppsatsverksamhet.
Torsdag är detta över. Då är det bara ett grupparbete kvar.
För övrigt var idag dagen då mitt känsloliv freakade lite såhär av typ ingen anledning alls, tror jag. Jag vaknade och visste inte om jag drömde, en förvirring som jag blivit bortskämd med, och sen åt vi hamburgare i solen och jag såg mig själv i ett alldeles nytt badkar. Och jag kan ju citera för att förtydliga:
"...men samtidigt finns ingen som vet svaret och minst av allt jag och vad vore livet om man aldrig kastade sig utför stup nej kanske inte så spännande men så mycket tryggare för då visste man att man fick vara glad hela tiden fast samtidigt hävdas det att glädje enbart kan definieras i förhållande till sorg så jag antar att man får leva med det men ändå är det läskigt och jag kanske överdriver allting men så känner jag just nu..."
"Jag drömde en ganska hemsk dröm om dig härom natten. Jag drömde att du hade gjort slut med Eva för att du inte kunde vara tillsammans med någon i mer än 18 dagar. Och det tyckte jag var lite synd för att hon är trevlig."
....ja, förutom att vakna till minnet av hon som spelar flöjt
att äta frukost tillsammans och vara svimfärdig av trötthet
att jobba själv i kvällsol och förhoppningsvis inte ha glömt något
att få katten hem igen
ja, jämsides med det, så var det att träffa Sara i Humlegården.
Rent allmänt en bra dag idag.
På mitt jobb jobbar man med lappar. Ungefär som på Evas. Det är lappar med gem, med häftklammer, med tejp, instuckna, utstuckna...
Grejen är att lappar inte funkar för mig om det inte är jag som skrivit dem. Särskilt inte när nån ber mig kolla så konferensbokningar inte krockar tre månader framåt i tiden, och informationen finns på 10 lappar med varierande handstilar... Jag la in allt i Excel. Det var så SKÖNT. Sortera på
DATUM -->
RUM -->
TID -->
Tadaa!
Jag vet inte om de andra gillar det, men vi två som är nyast diggar det lapplösa kontoret iallafall...
