Tuut tuut.
- Hej, jag heter Lina N och jag är vice kårordförande på Handels, jag skulle vilja prata med Högsta Hönset på Företaget.
- Ett ögonblick ska jag koppla!
Klick.
Inget snipigt "Vad gäller saken?" eller "Han är tyvärr inte anträffbar just nu" eller "Tyvärr, det kan jag inte hjälpa till med."
Makt är läskigt.
När man nästan är framme vid det man velat så länge, vad händer då?
Då kommer en dag när man nästan gråter på ett styrelsemöte utan att riktigt veta varför.
En dag när prioriteringar ställs på sin spets.
Nätter då man inte kan sova.
Men så kommer det sms och jag tror allt blir bra. Det är allt det där som är du som gör det bra.
Lina säger:
förut kunde jag inte sätta på [den gamla] mobilen
Lina säger:
nu går den inte att stänga av
Lina säger:
:S
Lisa säger:
haha
Lina säger:
med jämna mellanrum trallar den startupmelodin
Lisa säger:
hehe
Lisa säger:
det är som en skräckfilm...den kommer aldrig gå att stänga av och den förföljer dig vart du än går...
Lisa säger:
;-)
Lina säger:
uuusch
- Jag vill också ha en sån, sa min pappa. En sån som du.
Jag är nöjd. Lalala la.
/Hon med inte så höga förväntningar på teknik.
P.S. Vad som hände med den gamla? Den blev lite tappad. Nedför en stentrappa. Och sen lite spilld på. Rödvin. D.S.
Jag hade bort min halsduk i helgen. Idag köpte jag en ny. 39 kronor på Det Stora Varuhuset. Mys. 
Dagen efter. Eller nåt. Det blev ändå den tidigaste kvällen på länge igår. Lite antiklimax. Kanske.
Vilka ska jag sitta med på årsfesten på fredag, mina kompisar eller med de andra i styrelsen, med mina kompisar eller med de andra i kårstyrelsen...? Svårt val. Inte. (Inget mot styrelsen, tvärtom, men det kommer komma fler fester... På just den här vill jag sitta med folk jag valt.)
Det är dimmigt och blött och rått ute. Jag har tvättar håret med Herbal Essences Rainforest Flowers, det som luktar New York. Dricker varm choklad. Tänker. På våren. Kommer den snart eller?
"Och när jag lagt mig ner hos dig inatt
Så säg att allt är bra
Det har vart en lång dag"
Jag vet ju varför jag sitter här, sent, sent. Det är så himla enkelt, så du kan sluta fråga nu. För när jag lagt mig ner så är det inte hos dig inatt, och du är inte här för att säga att allt blir bra. Men det har vart en lång dag. En av de längsta.
Jag har fått nya skor. Och glass. Och ett glas vin. Av mamma. Det hjälpte lite.
Nä, gubben med initialerna M Q är ingen "skön" snubbe. Han är typiskt oskön och jag blir ledsen in i märgen. Deles blir jag ledsen för det han sa. Dels blir jag ledsen för att inte alla reagerar så hårt som de borde.
Det spelar ingen roll hur många av sina vänner han bjöd på yachtkryssning i Medelhavet när han fyllde år eller exakt hur ful hans turkosa sjuttiotalsoverall är när han åker nedför backarna i Åre. Och det blir absolut inga pluspoäng för att han valde bort Chamonix och Verbier. Han är så jävla oskön för det.
Jag är grinig och sur idag. Akta er.
Egentligen vill jag vara glad åt de faktiskt trevliga och inspirerande människorna jag träffade igår. De som jag vill träffa mera och diskutera med. Å, jag hoppas det blir bra.
- Frågade du hur han kunde lämna fru och två barn?
- Men det förstår jag, om Carina Berg ville ha honom...!
[Tystnad]
- Glöm att jag frågade.
Särskilt när jag ser den här bilden på fyra pälsbollshalvsyskon.
Katt-TV. Haha.
00:19 blev den preliminära budgeten godkänd.
Sedan drack vi champagne och inte bara mousserande till halv två. Kvalitetstid med de två bästa man kan ha, inbokad myshelg, och imorgon måste jag komma ihåg att boka bastun för spa-kväll på fredag.
Och sen världens finaste som skrivit världens underbaraste brev. Och jag sitter och är rusig, lite av champagnen men mest för att jag är kär.
Godnatt Sverige.
Åkej, så jag leker med Picasa och har väldigt roligt. Det är mest det.
Jag gråter i telefon ibland. Oftast blir det bättre efteråt. Det blev det idag. Och jag förstår dig lite bättre nu, och du vet mer om varför jag tänker som jag gör. Och adeln kan vara rolig på sååå många nivåer, och om ni inte visste det så är jag elsklingen som är bäst även när jag inte är där.
Trött och less. Och nojig och oresonlig.
Charlotta tycker att jag är lik Allison Janney. Tankjo. Eller nåt. Hon är cool iallafall.
Ska man låtsas blasé? Nä, jag tycker det är kul med ny svart klänning och placering vid honnörsbordet och libanesisk mat och gott vin.
Tills världen snurrar, och jag står still, eller är det tvärtom? Hur som helst känns det som om jag är en liten, liten alien som sugits in i ett svart hål, hamnat i helt fel galax, i det så kallade CVBankingNetworkingMergingMarketsSkapanyakundbehov-BrandasigsjälvInternshipÅnejvilketsommarjobbskajagvälja-detsomgerkappsäckarmedpengar-ellerdetsomärenbramerit-solsystemet.
Min fina svarta klänning var inte exklusiv nog och mitt CV är inte min största stolthet och jag säljer mig inte till Philip Morris under några som helst omständigheter. Så kalla mig då konstig, naiv eller Handelshaverist. Jag kanske håller med.
Just nu tvivlar jag på allt.
P.S. Men jag är inte bitter. Jag är en lycklig lök.
... och vita små skor av trä
röda strumpor till knät
han är ganska så fet
och har blåa små vingar under magen... "
Da capo
al fine
Ibland är det så himla roligt att stå och vänta på en taxi till Berns i snöyra. Att dricka mousserande på Berns är också kul. Och att sjunga norska nationalsången i princip solo fastän med "Handels damkör". Utan att bry sig om hur det låter.
(- Har du sjungit i kör?
- Ja.
- Det hörs.
- Ja, det hoppas jag!)
U2 & 1/3 är grundat. Kommer Bono fortfarande till invigningen?
De retar mig för att jag klappar åt händerna åt att nästa U9 är i Umeå. Haha. På dem. Jag får bo på Ålidhem! Där har jag för övrigt glömt:
Oh well. Släpp det.
Rigarianer pratar bättre engelska än förväntat.
- Du kommer bli precis som jag, piper nån lyckligt.
Men jag är lyckligare - för det kommer jag inte, det är jag inte, det vill jag inte. Nån messar mig när den går och lägger sig och jag blir alldeles varm.
Ja, det är sent, och ja, jag är kanske lite full.
Jag kräks en hel natt, på din födelsedag, och du värmer vetekudde, hämtar cola, köper isglass och lagar potatismos och serverar det i hjärtform på tallriken.
Korta tankar när jag sitter här och inte vill sova.
Jag läser meddelandehistorik, gamla mejl, tänker, googlar.
Jag upptäcker något:
Jag skulle inte längre svara som jag gjorde då. Jag tänker inte likadant. Jag är rädd för helt andra saker. Jag har andra slutsatser nu.
Oftast växer man och förändras när det händer jobbiga saker. Man slipas som en sten som tumlas runt, runt i havet.
Det här är annorlunda. Det här är som ett sådant där stämpeltryck, ni vet, när man på det 
färska, våta trycket häller på embossingpulver och sedan värmer över brödrosten eller spisplattan. Efter en liten stund smälter pulvret. Man ser skiftningen, som glider från en sida till den andra på en sekund. Pulvret blir glänsande guld, trycket blir upphöjt och blankt och går inte att få bort.
Som om man ens skulle vilja få bort det.
And thus I leave you. Ha en trevlig helg. Det ska jag ha.
Matilda säger:
Alltså jag fattar inte; är det där verkligen en riktig unge? Som säger alla de där sakerna? Och den där franska snubben - är det pappan?
Matilda säger:
Marcel - Marceau någonting?
Matilda säger:
Cool unge.
Lina säger:
eller hur!
Matilda säger:
Kan jag få henne så kanske jag kan tänka mig barn...
Tillhörighet
Glädje
Traditioner
Kvalité
Inspirerande
Vänskap
Professionalism
Gemenskap
Engagemang
Variation
Utmaning
Upplevelser
Transparens
Studentnytta
Möjlighet
Magi
Viktig utbildning
Utveckling
Uppmuntran
Tydlighet
Solidaritet
Samarbete
Passion
Olikhet
Networking
Livsstil 
Ledarskap
Kärlek
Kunskap
Kontinuitet
Kommunikation
Jämlikhet
Initiativ
Hederlighet
Gratis
Glöd
Föredöme
Flexibilitet
Fest
Entuisasm
Enighet
Bottom-up
Avkoppling
Ansvar
Acceptans
Två saker är jag rädd för:
1. Att alltid ha målet inställt på om sju dagar, sex dagar, fem dagar etc. Att hela tiden längta framåt och inte riktigt se dagarna här som värdefulla. Allt bara snurrar på så himla snabbt, nu är det snart första mars igen. Det här året har gått så snabbt, så snabbt, att jag blir just... rädd. Jag kommer alltid längta (Ooo, vad jag längtar!), men jag borde verkligen, verkligen utnyttja dagar till det de är tänkta: Leva livet. Liksom.
2. Att de ska sluta fråga. Om jag bara har fucking styrelsegrejer hela tiden. Budget och banketter och blääää. Och att jag ska sluta fråga. De vore ännu läskigare. Komma ihåg: Bjuda tentapluggande kompisar på kaffe och bulle. Så man hinner ses nån jäkla gång.
RTHS Concert Choir! Kanske de bästa, mest engagerade, fantastiska musiklärarna någonsin! Hur annars får man till
För att fortsätta på körfunderandet:
Rechoired var den trevligaste kören.
Man tänker för sig själv: "KPMG Ursus Kammarkör var nog den bästa kör jag varit med i."
(KFUM skulle det vara, alltså...)
(KPMG är nåt annat.)
- jag ska bara ha döttrar
- om jag fick söner skulle dom bli så mobbade
- vadårå?
- jag skulle drilla dom i att leka med dockor och ha kjol och gråta och sånt.
- hahahaha
- vad ska du göra med jentene da?
- dom klarar sig.
