Avslut

Om min kamera hade varit tillbaka från verkstaden, då hade ni fått se bilder på kårexpeditionen. En kårexp där det med spritpenna klottrats ett kårår, MITT kårår, överallt. På kassaskåpet, på KO-dörren, på skrivbordet, på en helt ny datorskärm, på alla brevfack, i alla brevfack, på en datormus...

Så ansåg vissa att man bör avsluta sitt förtroendeuppdrag i vad de själva hävdar vara Sveriges främsta studentkår; i självförnedring, på en trettonårings nivå, genom att förstöra vårt mest offentliga rum och vår gemensamma arbetskamrats kontor samt hennes pappas dator.

Jag har inte varit mer förbannad, ledsen, sårad och besviken under året än så här - och gudarna ska veta att jag haft svarta känslor ofta. Värre blev det när flera av de jag arbetat med under året inte tyckte sig ha gjort något särskilt anmärkningsvärt. Ännu värre blev det när mitt ifrågasättande och min protest bemöttes med vad som nog kan sammanfattas du din arvoderade besserwisserbitch med en jävla fin moral.

Och så började jag gråta och slängde igen dörren till kårexpen efter mig och sprang hem och ingen ringde efter mig. Så blev det med det. Hejdå på dem.

Långfärdsskridskorpremiär!

Hanna och Fredrik och jag åkte skridskor idag, vid Hellasgården. Det var nice men jobbigt (jag är otränad). Fick pingvinresanassociationer av all svart is, men jag är gärna en stoisk pingvin som vaktar ägg och bäbisar på is.

Lately

Min kamera är sönder. Fortfarande. På verkstad. Three weeks and counting. Jag uppdaterar med halvkassa bilder från mobilen. (Jag vill ha Evas mobilkamera...)

Vilden vilar ut efter en annan bärsärkagång.

Katten har upptäckt lådors tjusning.

Jag sminkade mig på jobbet inför Årsfesten.

Gott nytt år!

Två år sedan: Ganska gulligt kort när jag kollar på det nu. Vi var unga, oförstörda och inte alls så handelsbittra. (A kanske inte är det än heller, men jag talar för mig själv...)

Igår: Från att ha varit fem sekunder från att resa mig och gå hem vid nio-, halvtio-snåret gick jag till att bli den mest entusiastiska deltagaren i allsångsorgien på Friedmans sex timmar senare... Nu kan jag snart titulera mig kårstyrelsepatet. Det känns bara bra. Tack och hej. Jag ska bli civil.

Ikväll: Söderkväll med hög potential.

Fortfarande DEN sången

Svar skickas med fördel till min mobil.

Jag kan sakna mitt röda hår även om ingen annan gör det.

Okompromissbara punkter

Barn.

Musik.Resor.
Pengar.
Politik.
Tid.

Au printemps

Jag längtar till det här, men det känns inte som det är så långt borta. Lalala.

Post helgen man inte ville åka på

Och det är hosta och snor och nysningar.

Det känns bara litelite bittert. Sådär.

Apropå helger och sånt man inte vill åka på

Man tycker att man är ganska vettig. Man gör inte alltför mycket dumt. Man gör inte så mycket av sånt man inte ska.

Men. Vad jag insett NU. Jag gör inte saker som får mig att må dåligt. MEN - inte så ofta saker som får mig att må bra.

Eller, det här lät fel. Men säg att det är en jobbig situation. Punkt. Då kan jag undvika, ta mig ur den eller genomlida det och överleva. Det jag borde göra är att göra den till något bra istället, något jag förtjänar och något jag trivs med. Ha!

Typ som "att ta hand om sig själv" oftast är lika med att varva ned. Medan det borde vara att inte ens varva upp!

Jag ska börja skriva såna här självhjälpsböcker snart.

Imorgon bitti blir det äppelgröt

Jag har fått massa, massa musik som jag stoppa i iPoden så jag kanske uthärdar helgen. (Jagvillintejagvillintejagvillinte - but don't mind me, jag kanske bara är hormonell och labil).

Läser Moa Martinsson. Kungens rosor. Och varför har jag inte gjort det förut?! Hämtade den för länge sen i tvättstugan. Den ska också med i helgen.

(Jag är så obstinat.)

Hjärtan pärtan piff paff PUFF!

En gång för sex år sedan var jag gymnasieelev på allahjärtansdag. Och det var en såndär rosutdelning som skolor förbjuder nuförtiden. Men herregud, jag fick min ros och den levde jag på i åratal. Så då blir ju frågan, väger en ros upp 11 roslösa år?

Ja, för fan.

Det här skulle kunna leda till ett resonemang om utilitarism, men vi hoppar det idag.

Picking up my pain from door to door

Så blir det natt och euforin går och lägger sig. Kvar blir jag och kan inte sova, i natt heller. För man kan ju peta i allt man önskar att man själv eller någon annan gjort annorlunda. Och undra om det går att be om ursäkt till någon man inte känner för sådant man inte själv bär skulden för?

Förlåt för allt dåligt. Ingen borde få sånt. Förlåt, säger jag trots skuldfrihet. För du tror säkert ändå att det är mitt fel. Let's have coffee some time. Jag tror vi skulle ha en del att prata om.

Framåt!

Det är ljust när jag går till jobbet nu. Jag har köpt nya kläder, i vårfärger. Igår träffade jag J och A och fina katten, och åt middag i en mysig Svedmyralägenhet.

Det känns som jag går och väntar på trevligheter mest hela dagarna! Det är 15 dagar kvar, rent generellt. Jag har fler och fler inbokade drinkkvällar/middagar/fikor med såna som jag valt själv. Pengar kommer ganska snart rulla in, från så många håll. Utbytesbeskedet kommer om en månad. Sen blir det födelsedag, en ganska jämn sådan. Och imorgon blir det såna här:

Med vin.

Den är klar nu!

Som jag bråkat med denna jäkla kartläggning. Men nu är den klar!

Och så känns det så här, som högt upp under himlen och havsvind i håret!

Lurven

Skulle bara vilja vara en lurvig katt idag och bli kliad bakom öronen. Kanske spinna lite. Sen sova.

Jag vet inte om informationsavdelningen visste vad de gjorde.

Haha! Jag fick i uppdrag att skicka in två olika bilder på mig själv. Olika fast från samma tillfälle. Nu kanske det är så att jag har 25% av min nya hårddisk full av digitala självporträtt. Meeeen - jag gick in för den här uppgiften med entusiasm! Att sälja in nåt man inte riktigt tror på själv fast gärna skulle vilja, hur gör man det? Man tar såna bilder av sig själv där man ser mer lurig än snygg ut. Man har rufsigt hår istället för välstajlat. Man försöker se snäll ut istället för välkontrollerad. Ha. Haha.

Det är så mycket bättre nu. Sara sa att det syns.

Och jag kan inte säga exakt vad det beror på. Kanske på att det är 21 dagar kvar med dysfunktionella gruppen. (Här säger jag egentligen inget om majoriteten av individerna, bara om gruppen.) Kanske är det att snön kom och kylan. Kanske lilla katten. Kanske att ljuset kommer tillbaka. Kanske utbytesansökan. Kanske kursen.

Jag blir jättestressad av väldigt lite, men å andra sidan får jag saker gjort, märker jag efteråt. Det är inte handlingsförlamning.

Och ikväll har jag nybäddad säng och en liten katt som leker med stora katten och fina sånger i iPoden.

Säkert! är den bästa plattan!

Hej du försvann en dag gamla vän
du fick en kille och ringde aldrig igen
förutom när han jobbar, då kan det vara fint
att ha middag bara tjejer dricka vin
prata om hur jobbigt det är och så
när två Hydman-Vallienglas går
sönder på sommarstället åh
aaaaah
vi går ner på stan
Sanningsdan

Fallera. Varför faller vi aldrig
Fallera. Bara lite i taget
våran lägenhet, vi har precis lagt om golvet
det tog så lång tid, jag orkar inte riva upp det
Stetoskop

Köp den då!

Tisdag

Jag hostar äckligt. Var tvungen att leka ångbastu i badrummet för att kunna andas. Annars är allt bra.

• Anja leder, nej vänta, VANN Super Gn!
  
• Jag har fått Säkert! och är lite kär i den!
  
• Gruppen har hittat ett företag att intervjua!

iPod-tricket

Lina: ... en rosa iPod också!
Sara: iPodtricket!
Lina: Mmm. "Vad har du för låtar på din?" Hehe.
Sara: Haha. Den här som kommer sen när man får veta vilka bra låtar som finns är ju ännu bättre: "ska vi para dem?"

Aaaaa-HA!

Det känns som det är folk från kursen som hittat hit, minsann. Folk söker på "Örstavik blogg" och "Plutselig høre noen åpne en dør". Jag som gick och trodde att det bara är de jag känner samt en och annan vilsen googlare ("porrdikter" och "tågtårtor" leder ligan...) som hittar hit. Shit.

Jag skrev just ett långt mejl

och jag orkar inte skriva om allt i bloggformat. Så jag saxar lite. Okej.

Fågelbro Hus, 02:02 06 02 02 (!)

All personal har åkt hem, det är bara vi - 22 stycken handelskårmänniskor samt ett kärlekspar - här på en stoooor konferensanläggning med hööög mysfaktor! Vi är liksom ensamma med fem vardagsrum, ett bibliotek med öppen spis, ett biljardrum och tre bastuar med två kallbadspooler. Yes. Vi har badat, bastat, etc flera ggr om. Kvällen ägnades åt drinkning och TP med la creme de la creme från det här gänget. De andra tokfestar på övervåningen - med paret! Haha!

Jag vet inte hur bra det var att basta och sen hoppa ned i en kall pool när man känt av en täppt näsa några dagar. Nu sitter jag och nyser... Men det får det fan vara värt!

ÅÅÅÅHHH, jag MISSADE min tenta imorse! Allt som kunde gå fel gick fel på morgonen, glömde saker hemma, hade sönder strumpbyxorna på resväskan, missade bussen, bussen försenad, allt gick dåligt. 13:14 kommer jag fram och då har jag en minut på mig att kolla upp tentasal samt ta mig dit. Jag gav upp. Tror inte man ace-ar en tenta med en puls på 160... Och klarar man den ens inte så är det fan ännu värre, när man tänker på allt man fick stressa till EFTER tentan. Nu fick jag det gjort UNDER tentan istället. Typ hem och hämta mobilladdaren, byta strumpbyxor, ta foton för den där intervjun, scanna fotona i datasalarna och bara behöva vänta 20 minuter på att den tyska utbytesstudenten skulle scanna kort på sin nya svenska tjej samt skicka dem till alla sina tyska kompisar... Ungefär. Tentan går i augusti igen. Oh well. Det får gå.

Vad har jag mer lyckats med idag? Förmodligen kortslutit batteriet till min kamera. Den ska vara vattentät, men den låste sig när vi höll på att ta galna kort under vatten. Så öppnade jag den och försökte vara försiktig, men en halvtimme senare när jag kollade på den var den lite livlös. Fuck it.

Här är ev. min nya körkortsbild. I kinda like it:

Usch.

Nu är boken slut och jag mår illa.