Avslut

Om min kamera hade varit tillbaka från verkstaden, då hade ni fått se bilder på kårexpeditionen. En kårexp där det med spritpenna klottrats ett kårår, MITT kårår, överallt. På kassaskåpet, på KO-dörren, på skrivbordet, på en helt ny datorskärm, på alla brevfack, i alla brevfack, på en datormus...

Så ansåg vissa att man bör avsluta sitt förtroendeuppdrag i vad de själva hävdar vara Sveriges främsta studentkår; i självförnedring, på en trettonårings nivå, genom att förstöra vårt mest offentliga rum och vår gemensamma arbetskamrats kontor samt hennes pappas dator.

Jag har inte varit mer förbannad, ledsen, sårad och besviken under året än så här - och gudarna ska veta att jag haft svarta känslor ofta. Värre blev det när flera av de jag arbetat med under året inte tyckte sig ha gjort något särskilt anmärkningsvärt. Ännu värre blev det när mitt ifrågasättande och min protest bemöttes med vad som nog kan sammanfattas du din arvoderade besserwisserbitch med en jävla fin moral.

Och så började jag gråta och slängde igen dörren till kårexpen efter mig och sprang hem och ingen ringde efter mig. Så blev det med det. Hejdå på dem.