Ja, vi elsker dette landet!

Min lilla kvällskurs började idag. Jag höll på att skolka lite (det är så lätt hänt när man väl börjat) när jag läste att Kjaerlighet av Hanne Örstavik stod på schemat för första lektionen - schemat som jag fick i handen en kvart innan lektionen började. Man vill ju vara insatt på första lektionen, liksom. Särskilt när man egentligen läst boken och tyckt bra om den, då vill man ju hellre skriva kompletteringsuppgift och visa hur väl man förstår tematiken och strukturen, snarare än att sitta som ett fån i två timmar. Eller är det bara jag? Men så tog jag mig i kragen och gick och satte mig i alla fall.

Handels är så fel för mig. Jag läser aldrig på, jag är inte så intresserad, jjag har inga åsikter om det läraren försöker entusiasmera mig inför, jag lyckas bara med nöd och näppe tentaplugga mig till mina godkända resultat.

Men nu! Hon, den norska lektorn, sa först av allt att schemat skulle förskjutas en vecka, med diskussion av Kjaerlighet nästa vecka. Sedan läste hon högt ur Hanne Örstaviks böcker och undrade om någon läst något av henne. Ja! Jajaja! Och jag kunde prata, jag kunde tycka, jag lärde mig saker!

Och klassen har samma intresse som jag, tjejen bredvid var trevlig, hade varit i Tromsö massa gånger och förstod mig i mitt val av utbytesskola!

Ja, gud. Bra dag. Kan det inte bli torsdag igen?