Iskant på tillvaron.
Lika bra som guldkant ibland, när man behöver kyla av sig.
Jag trivs här. Jag gör verkligen det. Himlen är hög och man ser havet från nästan varje punkt på ön. Fjällen ramar in alltihop. Det känns liksom tryggt att ha dem som barriär mot världen utanför. Och så vinden, måsarna, och kylan.
Men det är lite ensamt.
Man får se det som en retreat. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar