2005-06-23

Ett brev jag aldrig skickade.

Idag var jag på Åhléns (inte det jag jobbar på, där hänger jag inte när jag är ledig!) och provade kläder på rean. Hade inte riktigt råd att shoppa något, och hittade inte heller något speciellt plagg. Förutom underkläder som jag faktiskt behöver. Blommiga och randiga trosor måste man ha, samt en grå, mjuk bh. Det är ju självklart. Hmm. I alla fall var det en tjej där som började prata med mig. Vi stod och tittade på samma ställ.

– Vilken storlek är det här egentligen?
– Jag vet inte, det står inte, inte på nån!
– Vart ska brösten få plats liksom? Du, får jag fråga dig om råd?
– Eh… visst?

Tjejen försvinner, hämtar ett antal plagg, chockgröna och turkosa trosor, svarta behåar.

– Jag har en dejt om en och en halvtimme, och jag kommer direkt från skärgården och har inte hunnit packa nåt. Vi ska vara på Hasselbacken över midsommar, hela helgen, och jag vet liksom inte vilken stil jag ska ha! Vad tycker du?

Det roliga var att jag hade ungefär samma plagg i handen. Alltså tyckte jag hennes val var alldeles förträffliga. Det sa jag.

– Gud, vad bra! Ååå, han är så … bra! Han är färdig jurist OCH massör, och man bara blir helt knäpp liksom, bara av att vara i närheten av honom!

Tjejen såg störtkär ut och kunde inte sluta le, och det var hur roligt som helst. Jag kunde bara skratta och önska henne lycka till.