Losttråk.

Hmm. Lost är tråkigt. Ta en titt, gör en analys av genus. Sen blir det aldrig roligt mera. Senaste avsnittet: Kate blir nedsläppt i det där hålet, men hon skriker mest till och försvinner. Både Locke och Jack klättrar aktivt ned i hålet, för att leta efter Kate. Kate får inte deala med psychot där nere, hon blir bunden, får ligga och åma sig och stöna på ett golv i ett matförråd, tills hon kommer loss och kan klättra ut och se hela uppgörelsescenen mellan männen som försöker förhandla, skjuta och ta tillfånga, utifrån.

På flotten var alla… just det, män. Kvinnorna stod på stranden och grät när de åkte. Claire är så väldigt mycket Madonna med barnet. Jack patriarken. Så slentrianmässigt skissade karaktärer att jag blir tokig! Att några manusförfattare som vill skriva så nervkittlande inte kan få till spännande karaktärer, det sänker hela serien. Nä, jag kan inte strunta i det. Det är ungefär lika lätt som om man skulle se att djungeln bara var en plastpalm och havet en målning på en kuliss. Blä. Mest blä på dem smo inte ens märker det, eller bryr sig, eller någonting.

Nu vart jag bitter. På riktigt. (Ja, jag vet att det heter "blev". Leave me alone.)