Den kosmopolitiska generationen?

På den soliga innergården fick jag säga att jag är mycket nöjd med min utbytesskola och att jag ser fram emot det hur mycket som helst. Jag frågade sedan en annan person om denne var nöjd. Jo. Jag frågade om det inte var en väldigt kort termin. Jo, knappt tre månader. Jag frågade om man fick stanna på studentvisum några månader till för att upptäcka mer av landet. Vederbörande ryckte på axlarna och sa att det istället planerades att "resa runt" och träffa "alla andra som är på utbyte i Asien".

Det där sista hade i mina öron slående likheter med att travel around Europe and see history and stuff.

Ååååå, det är en sån himla skillnad på att resa runt och att leva i ett annat land! Det går ju inte ens att förklara! Och den här personen är inte ens intresserad. Personen har aldrig satt sig utanför sitt hemtama sammanhang en enda gång i sitt liv, så vitt jag vet. Aldrig kommit ny till ett ställe. Aldrig känt det där pirret när man märker att man klarar av det.

Bara druckit billiga drinkar på stranden i Thailand. Upplevt turistkulturer.

Så jag blev lite tyst och tog upp min bok istället. Min norska bok.