Things can only get better

Min fotobok kom idag på posten! Och man kan lita på Hanna - hon hittade det enda typot i hela boken med förbundna ögon, eller iallafall med förkylning.

Idag har jag för övrigt inte gått vilse alls på Den Stora Advokatbyrån. Inte kopplat bort nån heller. Det tar sig, det tar sig.

Och jag har hittat en sjukt billig och rymlig, men hiskeligt ful extern hårddisk som jag vill ha.

Kvalme

Läser Plutselig høre noen åpne en dør och det är faktiskt inte for pleasure, det är kurslitteratur, faktiskt.

Den handlar om en ung kvinna utan namn som är mamma till en fyraårig flicka. Hon ska skriva hovedoppgave, den här mamman, och det är under den perioden boken utspelar sig. Blandat med akademiska tankar och resonemang kommer hennes tankar om hur hon ska vara en bra mamma till sin lilla dotter. Men mellan raderna märker man att allt går sjukt dåligt trots alla föresatser och principer. Psykisk barnmisshandel. Barnet plågas.

Den är rätt hemsk. Väldigt hemsk. Men jag kan inte sluta. Fast sen mår jag illa och måste lägga den ifrån mig. Och så går det en kvart och så vill jag läsa vidare.

Och nu märker jag att den låter lite så här, men herregud! Så mycket mer raffinerad den är! Det som skrämmer med Plutselig... är inte det som händer, utan hur den är skriven med ett perspektiv som verkar sunt och trovärdigt, och skiftar det och man ser vad som står bakom raderna.

Ungefär som Lolita. Man kan tycka att det är en fin, fast lite störd kärleksförklaring till den unga tjejen. Eller så märker man hur sjukt dåligt tjejen mår, där i periferin.

Ärligt talat undrar jag hur bra det är med såna här böcker. Vad har de för effekt på själen?

Orions meritlista

Bitit av:

En USB-mus-sladd

En nätverkskabel

Ett par hörlurar

Fastnat i:

En galge (med magen)

Ett linne (tre varv runt halsen)

Låst in:

Sig själv i köket genom att putta igen dörren

Klättringskunskaper:

I gardinerna - goda (har övat sedan åttaveckorsåldern)

På klöspinnen - mycket goda (kan jama samtidigt)

På garderobsväggen - avancerade (puttade ned saker som hängde 1,5 meter upp)

Fotodagbok from the oh-so-exciting Saturday

- Tonfisk är gott.












- Mycket gott.












- Snäääälla, kan jag inte få mer?












Plugga, eller pilla på iPoden, det är frågan.

Det hände massa saker igår.

Jag gick och klippte mig. Axellångt, uppklippt. Det är så jag ska ha det. Jag ska bara komma ihåg det, var sjätte vecka ungefär.

Orion kom på att det är kul att klättra uppför min garderobsvägg. Och putta ned de små sakerna som hänger där. (Det är ganska högt upp för en fyra månaders kattunge!) Samt hoppa runt i mattes säng klockan sex.









PimPim blev sjuk, han låg på en kartongbit och morrade när man försökte ta upp honom. Magen var tydligen ond. Och så kräktes han. Ilfart till veterinären. Och jag, jag tror liksom inte att en katt kan komma därifrån annat än kall och stel i en låda. Men veterinären sa, "Troligen salmonella". Han fick särskild mat och vätska insprutad i nacken. Han kommer repa sig.

Var och drack vin också. Det var trevligt.


Idag kommer det också hända saker. Jag ska plugga och städa. Återkommer med rapport.

Ja, vi elsker dette landet!

Min lilla kvällskurs började idag. Jag höll på att skolka lite (det är så lätt hänt när man väl börjat) när jag läste att Kjaerlighet av Hanne Örstavik stod på schemat för första lektionen - schemat som jag fick i handen en kvart innan lektionen började. Man vill ju vara insatt på första lektionen, liksom. Särskilt när man egentligen läst boken och tyckt bra om den, då vill man ju hellre skriva kompletteringsuppgift och visa hur väl man förstår tematiken och strukturen, snarare än att sitta som ett fån i två timmar. Eller är det bara jag? Men så tog jag mig i kragen och gick och satte mig i alla fall.

Handels är så fel för mig. Jag läser aldrig på, jag är inte så intresserad, jjag har inga åsikter om det läraren försöker entusiasmera mig inför, jag lyckas bara med nöd och näppe tentaplugga mig till mina godkända resultat.

Men nu! Hon, den norska lektorn, sa först av allt att schemat skulle förskjutas en vecka, med diskussion av Kjaerlighet nästa vecka. Sedan läste hon högt ur Hanne Örstaviks böcker och undrade om någon läst något av henne. Ja! Jajaja! Och jag kunde prata, jag kunde tycka, jag lärde mig saker!

Och klassen har samma intresse som jag, tjejen bredvid var trevlig, hade varit i Tromsö massa gånger och förstod mig i mitt val av utbytesskola!

Ja, gud. Bra dag. Kan det inte bli torsdag igen?

Tips på nåt trevligt ställe?

[Sara] säger:
jag vet inte så många ställen
finns ett på sveavägen
massa folk i röda overaller... rätt skabbigt... skulle eg inte rekommendera dej det.

Hanna sa:
"Vi var på Göteborgs bästa ölställe med 300 sorter.
Men det hjälper inte, om man hatar öl."

Åh herregud, vad jag behöver gå ut och ta en öl på fredag.

Jag har så mycket att göra att jag knappt har näsan ovanför ytan. Tenta om 10 dagar, och det försöker jag förtränga. Jag läser bara makro istället. Och sover för lite och äter för dåligt och sorterar kvitton, skriver utbytesansökan och tänker på allt annat jag bortprioriterar.

Det var länge sedan jag hanterade en full kalender så här dåligt.

But why?

Varför lägger kattungar leksaker i vattnet????

Pappa-dotterhumor

Pappa 00:39:
Framme i Kanata utanför Ottawa. Surprisen var stor när jag kände igen hotellet från förra gången då Mats o Susanne o jag blev bjudna på drinkar här av Mitel. Hmmm, bad or good omen?

Dotter 00:40:
Vet inte. Drinkar är ju bra.

Pappa 00:42:
Mot baren!

Kom med mig till Hagaparken.

Bra skiva, det där. Den kom på posten idag.

Idag har varit en bättre dag än jag förtjänar, efter mitt gnäll igår. Snöljusdagar gör hela skillnaden.

Gloomy Sunday

Det är söndagkväll och man tittar igenom nästa veckas schema och uppdrag. Varför känns det så konstigt? Jaha, jag hyperventilerar och har hjärtklappning. Det är därför. Men...så ska det väl inte vara väl? Man ska inte vara gråtfärdig för att det känns fel och man inte vill.

Vad jag vill:
Sjunga.
Klappa katten.
Åka till universitetet och registrera mig.
Laga mat.
Gå i snön.

Nu kom vintern.

Jag tvivlade lite på att den någonsin skulle komma.

Going where the lost ones go

Jag är så glad att jag tackade nej till den där balen. Istället är min lördag ett under av lugn. Johanna var här och fikade. Sedan har jag tvättat och bara lyssnat på musik och tittat på snön och klappat katten. Kanske ska jag vara så förtrolig på min blogg att jag berättar att jag lyssnar på Sissel Kyrkjebö i kväll. (Se gärna föregående inlägg.) Och hon sjunger vackert och högt och jag improviserar stämmor till softa ballader och OS-hymner och evergreens för mig själv medan jag viker tvätt. Lovely.

Det var några små textrader som stack ut. Jag var tvungen att googla dem. Och nu måste jag publicera dem här.

Leave and let me go
You're not meant for me, I know
Carry on, carry on, and I'll stay strong
...
Someone else will keep you warm, from now on
Someone else will keep you safe from the storm
...
But when you realize that you have been loved
You will never be alone
I'm going where the wind blows
Going where the lost ones go

24, going on 30? 50? 70?

Jag har ju sett tecknen förut. Det har bara blivit extra tydligt de sista dagarna.

Attans lustigt att min senior verkar gilla mig och att det är ömsesidigt, medan jag inte tror jag kommer hålla kontakten mer än nödvändigt med flera av mina fellow 80-talister från den lilla elvamannagrupp jag tillhört under året.

Och sedan hittade jag en sida där man kan knappa in sin adress och få fram den typiska livsstilsprofilen för ens bostadsområde. Det här är där jag bor nu:

Utmärkande drag
Unga
Välutbildade
Singlar
Höga
inkomster
Bostadsrätt i Stockholm
Samhällsintresserade
Förändringsbenägna
individualister

Det här är där jag vill bo.

Utmärkande drag
Pensionärer
Yrkesutbildade
Änka/Änkling eller Frånskild
Medelinkomsttagare
Hyresrätt i
storstadsförort/medelstor stad
Aktivitetsintresserade
Traditionalist och
kollektivist

Jag har problem med åldersidentifikation. Men som sagt, det var ju inget nytt. Jag tror jag ska försöka hitta någon 10-20 år äldre att gifta mig med också.

Snart kommer snön.

Mentorfrukost på Vetekatten med snöyra utanför. Jag har bästa senioren. Jo, det har jag. Hon tycker att jag borde träffa folk som gått Handels och som nu gör sånt man inte förväntar sig. Hon skulle höra efter lite med några hon känner. Och så ville hon själv fortsätta träffa mig även efter första mars.

Jag har avslutat sista dagen av upplärning på Stora Advokatbyrån också. Har bara kopplat bort en enda (och hon ringde igen så jag fick be om ursäkt) och bara gått vilse lite grann en enda gång. I natt drömde jag mardrömmar om plejset, men när jag väl är där känns det roligt. Om jag bara kunde få headsetet att sitta fast. Är det mina öron det är fel på?

Jag är apsugen på en iPod modell större, svart och blank men jag intalar mig att det är onödigt. Mycket, mycket onödigt. Jag borde spara alla pengar som går för att slippa slava alltför mycket i sommar.

Stiltje i mig.

Nu är det mycket att göra (kolumn, PM och protokoll att skriva; redovisa kvitton, speca telefonräkningen; färdigställa kartläggningen; plugga) men lite blir gjort. Det gick hem en röd jacka förut och jag grät.

Busigt värre.

Ja, det är mest bus hemma hos mig nuförtiden. Han börjar bli ganska bra på att apportera, men det är svårt att fånga på kort!

Det måste ha varit bra.

Myphotobook.se har varit min främsta sysselsättning sedan tentan i torsdags. Boken om 2006 är betald nu och jag väntar på att få hem den i brevlådan om några veckor.

Jag har en massa kort på oss. Massa massa. Konstigt, med en så fotomotsträvig en. Och jag blir glad när jag tittar på dem. De är fina. Vi är glada. Jag vill till och med stoppa in dem i fotoboken. Så mycket tycker jag om dem.

Och sen blir jag ledsen och gråter. Förstås.

Men iallafall. Det måste ha varit bra. För jag ler av fotona. Fortfarande.

Nu börjar det igen.

Jag har gått på ett möte samt städat mitt kontor. Det har inte varit så rent på nio månader, skulle jag tro. Och jag är inte så peppad mera. Jag vill göra andra saker. Jag vill ta det lugnt. Jag vill umgås med dem som ger mig energi istället för att ta den.

Ge mig, ge mig nu!

Hello Saferide blir Säkert!

Och jag kan inte vänta till 21 februari!

Idag mötte jag mina framtida barns far.

Han satt bakom mig på tunnelbanan mot Fruängen och förklarade för sin tjejkompis att han så gott som säkert visste att det finns massor med 25-åriga singeltjejer där ute som vill ha barn men ingen pappa. Och han var fullt beredd att hjälpa dem. Hans tjejkompis var tveksam. Men jag ville be om hans nummer för framtida bruk, jag fyller ju inte 25 på två månader än.

"Men gud, vad trött du ser ut!"

"Ja, jag har varit sjuk hela julen..."

En fyra timmars sejour på Sveavägen 65 för att skriva den förbannade finanstentan.

Sedan te med sällskap.

Och sist en liten vandring på stan - how I've missed it! Väl i Bredäng kom bussen och det var tur. Nej, jag mår inte bättre, och ja, nu är jag helt slut.

Min katt är slug, förresten. Här krossar jag ett avmaskningspiller och blandar ut med grädde. Så lyckas han lämna 90% av pillerspånet men få i sig all grädde. Respect!

Note to self in October

Skjut inte upp till nästa tentaperiod vad du kan göra den här. (Du kan få körtelfeber i januari.)



11 jan. Jag ska bara testa en sak....

Valuta för pengarna (avd. obegripliga rubriker för utomstående)

En relevant fråga som en psykolog säkert skulle ställa är:
- Varför blir du så upprörd och besviken när nån felaktigt hävdar att du inte förstår?

Och då kanske jag skulle svara att jag blir så uppgiven på hela projektionsbiten för att jag inte vet vad jag ska göra för att fixa det.

Och då skulle psykologen kanske säga:
- Men måste du fixa det? Måste DU fixa nån annans problem?

- Nej, skulle jag svara tyst. Jag måste inte och jag kan inte.

Och sen skulle jag skriva det på en lapp.

Fan, fan, fan. faaan.

Jag är så ARG. Så förbannat rasande som inte liknar något jag känt på länge. Det är en sådan där ilska som börjar nere i tårna, förflyttar sig upp med sockerdricka till magen, där den pyser och exploderar upp i huvudet, som blir varmt och rött, och ut i armarna och händerna, som redan haft sönder tre pennor denna arla morgonstund. Jag är så arg att jag inte vet om jag kommer bli glad igen.

"Du förstod inte automatiskt [så varför skulle jag?]". För i helvete att jag gjorde. Jag förstår mer än jag vill automatiskt. Sedan om jag väljer att agera på det eller ignorera det beteende jag just förstått är en helt annan sak, men jag förstår och kan relatera. Jag kunde till och med relatera så pass att jag senare fick förklara varför det satt en kille på en stol den fjärde februari och löste korsord nästan hela kvällen. Och jag tycker inte jag är särdeles exceptionellt begåvad på det här området.

Jag vill inte ha gulligheter som överslätar. Jag behöver inte någon annans tålamod med min person. Jag fnyser åt om någon blir arg för att jag är arg. Jag kräver ömsesidig respekt och lyhördhet på djupet. Var finns det?

Nu skriver jag för mycket igen. Det har att göra med ilskan ända ut i fingertopparna.

Baba Ganoush

Jag kom på att jag var sugen när jag såg skylten. Det skulle blivit fika men det blev meze istället. Och det var bra.

Kanske skulle jag behövt lite vin för att bli lite lugnare. Man kan inte få allt på en måndag.

Dag 7

Det går mycket dåligt med att bli frisk. Mycket, mycket dåligt.

Sjukt 2.

Det sjuka är att jag inte är svartsjuk. Istället är det en uppgivenhet och ledsenhet som sprider sig. Och en känsla av att jag kunde nog ha anat detta.

Febern är inte riktigt borta. Men nu blir det tentapluggshårdkörning iallafall.

Kissen är vild. Så här blir de flesta korten:

Men Orion gillar gammelhusse.

Sjukt.

Flunsan måste det vara. Femte dagen med feber, hosta, ont och huvudvärk. Igår grät jag till Hundtricket, gratis på CDON. It's happened before. Mona Lisas leende. Snart två år sedan. Yes.

Jag är less.

Katten tog en mus.

Min datormus. Den fina, färglatt blinkande, USA-musen. Med ett blixtsnabbt tassgrepp och två dödande bett fick han datorn att säga "di-dun - enheten har frånkopplats". Svansen, nej, jag menar sladden var av.

Jag morrade på honom. Jag tror han fattade.

Mina ord

Nu har jag knarkat alvedon och mår bedrägligt mycket bättre. Därför ska jag också lista mina ord från mobilen. Som nog säger en del om mig, ja.

Å!
acetylsalicyl
bakelser
cheerleading
bikini
blasé
anyway
crepe
åsna
broderade
cv
attans
fasligt
deadline
despo
flickisar
elsklingen
fnissa
folkdräkten
fransmannen
freakat
driftiga
fuck
haverikommission
gnister
holländargatan
labil
lakrits
kanelbullar
kårens
kårstyrelsearbete
jävla
JÄVLA
LESS
lexikon
liften
klarblå
knatat
lummigt
näbb
nachos
obscena
Nähä?
osedliga
nrk
nyktrar
nytorget
randiga
panorama
separation
respondenter
siamespinnen
skit
popnördar
portalen
provväga
pyjamasbyxorna
vaxar
tjuvade
ume

Wuääh.

Jag är sjuk och det är synd om mig. Jättemycket feber och hosta och ont överallt. Men pappa kom med hamburgare och Ben & Jerrys-glass. Pappa är bäst.

Inte helt politiskt korrekt

Det här är min låg- och mellanstadieskola som brinner. Brann. Brunnit. Min omedelbara reaktion var förfäran. Sen, "Jag begråter fan inte gymnastiksalens död." Ett sånt hell hole. Det känns tvärtom ganska bra, som terapi av det mer våldsamma slaget. Skolbränder är inte ett så himla konstigt fenomen egentligen. (Skrev jag det där in public...?)

För övrigt ska hon som regerade i gympasalen och omklädningsrummen bli präst, berättade hon när jag inte lyckades undvika henne på tredjedagjul. Jag kanske hånskrattar och kräks samtidigt.

Finingen.

Lillekissen, var är du?

Tittut!

Jag kan inte sova. Jag hostar.

...and the morning seems so grey...

Japp, så vaknar man efter fyra timmar och är pigg. Händer bara efter måttligt till högt intagande av alkohol kvällen före.

Tre timmar har jag varit uppe. Ingen annan. Affärerna är stängda idag. Jag har tråkigt. En idé för 2007 är att skaffa vänner i fler tidszoner för att öka chanserna att iallafall någon ska vara vaken och vilja prata.

Gott nytt år!