Otillfredställd

Nu vet jag inte vad jag vill igen.

Idag hälsade jag på en svartvit kisse på min gård. Den kisade och strök sig mot mig och var jättejättemjuk. Solen sken då, och löven låg som en matta på gräset, och det var inte särskilt kallt. Sedan traskade jag till universitetet för att lämna tillbaka böcker på biblioteket. Brunnsviken var blå. Ljuset silades mellan träden. Och biblioteket och bokhandeln var fulla av roliga böcker. Sådana jag vill läsa. Jag köpte tre överstrykningspennor i olika färger av ren frustration.

Det går inte så himla bra det här. Okej, jag har tagit alla mina poäng, utom finansen som jag inte tentade på grund av andra prioriteringar. Betygen är inte strålande. Vissa är hyfsade, andra är precis på gränsen. Är det så det ska vara? Ska jag glida mig igenom fyra år och göra så lite som möjligt och hoppas på att det går vägen?

Och vill jag verkligen satsa på att kårnörda mig ett år? Just nu känns i alla fall kisse, Dostojevski och the occasional Umeå-visit så jäkla mycket mer relevant. Eller är det bara en fas? Å, jag vet inte. Jag måste diskutera, älta, vrida på. På söndag.

"Oh, vi önskar, vi önskar vareviga dag var söndag, var söndag, var söndag."

Någon sa: "Vi offrar allt! Och vi älskar det!" och "Bra blir det alltid." Men i denna fråga såväl som en del andra är jag inte säker på att våra åsikter är kompatibla.

Fuck. Nu saknar jag min kisse igen.