Snurrar runt, runt

Nu tänker jag igen.

På hennes alla sambokompisar och mina som bor själva, alla utom två. Är det storstads- vs glesbygdsfenomen, eller är kompissammansättningarna väldigt olika, och varför, och vad leder det till, till slut?

På dem som har sådana spärrar för att ta sig för saker, som bara låter allt flyta på. Blir de nöjda med det de (inte) åstadkommer? Hur mår de innerst inne?

På olika förväntningar på julen.

På livet. Nej, jag är inte nöjd. Jag vill ha mer än det här. Jag kräver mer än det här. Jag vet precis vad jag vill.

På den kompis som mest av allt är upptagen av att alla ska tycka att hon är snäll. (Hon vet att hon är den snällaste.)

På dem som mest av allt är upptagna av att alla ska tycka de är snygga. (De vet att de är snygga.)

På mig själv som mest av allt är upptagen av att alla ska tycka att jag kan. (...)

På om jag saknar kören eller inte.

Vinterdag

Snö

I fredags var det kanske Handelstidens roligaste fest hittills. Mmm.

Jag har köpt förlängningssladd till telefonen, så nu ska det bli prata av på andra ställen än sittandes på det hårda golvet med ryggen mot garderoben. Å, så bra det blir.

Och så förlängningssladdar och grenuttag så jag kan micra glögg, lyssna på julsånger OCH ha adventsstjärnan tänd i köksfönstret samtidigt.

Skynda dig hit.

Jag tar det som en komplimang

jag längtar efter dig, för du luktar så gott
och gör så roliga saker med fingrarna när du pratar
och för att du kan göra hemska och onaturliga saker med tummen

Lisa säger: nej, jag måste äta upp mitt bröd
Lisa säger: för jag får inte plats i frysen
Lisa säger: alltså, brödet får inte plats i frysen
Lisa säger: inte jag heller iofs...

All that she wants.

- Det blir kort, jag vet, men det blir iaf...
- mm
- Vi åker på läger fredag kväll så jag måste träna innan.
- Tycker du jag är dum?
- jaaaaaa
- ehm.
- vad ska jag säga liksom?
- Om jag gör allt du vill medans jag är där? Du kan ligga i mitt knä och jag kan pilla i ditt hår i flera timmar om du vill
- okejrå
- får jag skriftligt på det? du gör allt jag vill när du är där?

Så gott som bra (förutom en liten detalj).

Den som messat fyra gånger, när telefonen legat i jackan i hallen som sig bör på kalas, den tycker jag om. Och den som nästan är vaken när jag går hem genom Stockholm en iskall fredagsnatt, den vill jag krypa ned hos när jag väl kommer hem.

Mer än okej.

Helt plötsligt känns det som jag har koll på juridiken. Och redovisning och finansiering är riktigt vettigt. Och finans-Clas var enormt tillmötesgående. Jag surfar på vågen så länge det går.

Okej

Nu känns det bättre. Valfläsket inskickat, ingen återvändo, kandidaturerna blir offentliga imorgon, etc.

Och bättre för att jag är så trött och liksom snurrig att jag nästan är som lite full. Så jag tänker inte på hur arg och ledsen jag är på min mamma. (Nä, det är inte biljetterna i sig, det är alltihopa, allt som alltid varit, och som jag börjar misströsta om vi nånsin ska komma förbi.)

Imorgon ska vi kolla på Harry Potter, hurra! Bio var evigheter sen.

Och snart är uppsatsen klar!

Shit, vad bra allt är! Nästan.

Och så åkte jag hem

Och här är det kallt och regnigt och ensamt. Och jag saknar.

Och det finns ingen kisse här. Och jag är hungrig och trött.

Och inte så pepp.



Och sa jag att min mamma sålde sina två hittills jättehemliga "Mamma Mia"-biljetter på Blocket?

Jag överväger att sälja henne på Blocket.

Har inte tid.

Jag är upptagen, prioriterar det riktiga livet före det här. Hörs sen.

Redovisningsorgasm?

Nä, jag skulle inte gå så långt som vissa andra och hävda en sådan. Men sjukt skönt känns det. Så pass att jag tänker att jag kan göra andra, vettiga saker tills på torsdag.

Fram och tillbaka.

Idag tvärtom. Whatever.

Fika med I var vad jag behövde.

Och Johanna,
jag, Pöulina Borsch
(Ni andra, fråga inte.)
lovar högaktningsfullt att vi ska diskutera angstbegreppet.
Snarast.

Imorgon ska jag inte frysa om händerna. Efter 17:20. Tack SJ. Ni är lite bra ändå.

Otillfredställd

Nu vet jag inte vad jag vill igen.

Idag hälsade jag på en svartvit kisse på min gård. Den kisade och strök sig mot mig och var jättejättemjuk. Solen sken då, och löven låg som en matta på gräset, och det var inte särskilt kallt. Sedan traskade jag till universitetet för att lämna tillbaka böcker på biblioteket. Brunnsviken var blå. Ljuset silades mellan träden. Och biblioteket och bokhandeln var fulla av roliga böcker. Sådana jag vill läsa. Jag köpte tre överstrykningspennor i olika färger av ren frustration.

Det går inte så himla bra det här. Okej, jag har tagit alla mina poäng, utom finansen som jag inte tentade på grund av andra prioriteringar. Betygen är inte strålande. Vissa är hyfsade, andra är precis på gränsen. Är det så det ska vara? Ska jag glida mig igenom fyra år och göra så lite som möjligt och hoppas på att det går vägen?

Och vill jag verkligen satsa på att kårnörda mig ett år? Just nu känns i alla fall kisse, Dostojevski och the occasional Umeå-visit så jäkla mycket mer relevant. Eller är det bara en fas? Å, jag vet inte. Jag måste diskutera, älta, vrida på. På söndag.

"Oh, vi önskar, vi önskar vareviga dag var söndag, var söndag, var söndag."

Någon sa: "Vi offrar allt! Och vi älskar det!" och "Bra blir det alltid." Men i denna fråga såväl som en del andra är jag inte säker på att våra åsikter är kompatibla.

Fuck. Nu saknar jag min kisse igen.

Suddenly I stand real tall

Nu längtar jag sådär jättemycket igen. Privata meddelanden i gästboken hjälper liksom inte till. Det är höst och vackert och rätt roligt, men jag är inte riktigt närvarande.

Bäst i veckan var morgonfika med ambitionen att inte prata vare sig skola eller kår. Eller plugga. Bara umgås. Mer sånt.