Fortfarande vilding

Dagens bild

Dagens tröttaste ord

Strukturfascist. Det ordet hade föreläsaren i en powerpointpresentation. Sen sa alla det.

Som i "Ja, jag är nog också strukturfascist. Det är min bästa egenskap." De har säkert många bollar i luften också och älskar att möta nya spännande människor.

Själv är jag ganska fördömande, har dåligt tålamod och tycker bara om vissa.

Dagens bästa ursäkt

"Jag kan tyvärr inte komma ikväll, för vi ska fira att min man har blivit utsedd till prästkandidat i Stockholms stift idag."

Den är underbar! Grattis I & S!

Konstiga saker

1. Jag är medlem av sekten nu. SATS-sekten. Det är så jag själv är förundrad. Har varit där två gånger sedan i fredags och har lagom mycket träningsvärk i magen. Crazy stuff.

 

2. Idag försvann en dag. Jag kom inte upp ur sängen förrän halv fyra. En timme senare var jag på darriga ben på väg hem. Sedan kräktes jag pinsamt nog utanför en port, och när jag kom hem sov jag i två timmar till. Och det var trevligt igår, men ganska lugnt, och så himla mycket drack jag väl inte? Inga minnesluckor, ett ganska klart huvud innan jag somnade före två. Jag vet inte vad som hände.

 

 

Lägenhetsknarka

Det är svårt att bli av med vanan att varje dag kolla minst tre platser med utannonserade lägenheter, bedöma planlösningar, göra boendekalkyler. Ännu svårare när man faktiskt längtar till ett soligt kök.

Vad som rusar i mitt huvud ikväll

Jag har fått praktikplatsen jag allraallrahelst ville ha, och de ringer och vill ordna, ge mig passerkort och ett skrivbord. Och jag kan inte vänta! Fått och fått, förresten. Ordnat den jag tror kan ge mig mest i utbyte; inte svalt listan fröken gav mig. Och så blir jag galen på hysteriska regler och direktiv och jag tänker högaktningsfullt STRUNTA i vad fröken kan tänkas säga, både den med yrkeslegitimitet och de självutsedda. Se, jag tror inte de som lever by the book kommer så långt.

Igår invigdes huset med ballongsläpp och gott vin. Idag drömmer jag om tvåor, treor med soliga kök och balkonger.

Och förresten, lilla klasskamrat, är jag jävligt nöjd med vad mina 170 000 spänn i studieskulder har givit mig i fråga om självständighet, lägenheter, upplevelser, möten med kärlekar, ett eget vuxet liv. Shit, du är inte vuxen. Vi kan inte prata.

Evis och jag har bokat spahelg här. Äntligen. Och jag är så himla pank, så pank som jag inte varit på väldigt väldigt länge. Därför måste jag jobba hela tiden.

Det ska nog gå bra. Jan Johansson. Cajsa-Stina. Kari.

Svaret är ja

Sena Lina upptäckte nyss ett kort på sin kyl.

Sen var det invigning av Dialogen!

Sortering

Gick igenom fyra kartonger gammal nostalgi idag. Slängde allt utom dagböcker, uppsatser, noter, saker jag gjort själv, och saker jag åt cornflakes i ett halvår för att få. Typ.

Snart är Dialogen klar!

Gardiner, ramar, hyllor (don't get me started on gipsplugg... Fem besök till järnhandeln...). Dörren är magnetisk - hej dörrpoesi!

Gymnasienollor

Alltså, jag kanske minns fel, men jag har för mig att när jag gick på skolan i artikeln så fanns det en baptizing committee som planerade diverse pseudoförnedrande aktiviteter i visst samråd med skolledningen. Långt ifrån alla deltog. Kanske att några drack öl. Det var ganska oskyldigt, rent allmänt.

 

Men visst, förbjud alla nollningsaktiviteter bara, så är det detta ni får, rektorer och andra: sms-instruktioner, groteska mängder sprit, och kids som svär att hålla allt hemligt.

Mitt lilla torn

Just nu: i bilder

Orionsaknad, höstljus, fellesmiddag, och rikstelefonkiosken på vägen hem.

Den brännande frågan: "Hur är det på SU?"

Svar:

 

- Bra. Vi fick kaffe och kaka första dagen. Det såg ut som om de hade längtat efter oss.

- Trevligt folk, prettofolk, folk jag inte känner, och så kombinationer av allt det föregående.

- Många tanter som pratar mycket. Om sig själva. Jag blir less.

- Kurslitteraturen läser jag. Och inte bara läser, jag tycker det är intressant. Och inte bara det, jag kan få kritiska tankar i huvudet också.

- Alla blir sjuka runtomkring mig. Minns någon min sjuka period? Jag mår bra nu. Har värsta motståndskraften. (Nu får vi se om jag får äta upp det där.) 

- Jag har varit modig två dagar i rad.

- Jag gillar universitetet, fult och slitet och kallt. Jag gillar det.

Men vad fan

Jag får inte åka. Eller, jag får väl göra vad jag vill, men då försvinner min plats. Verkligen försvinner. Vid nästa antagning är chansen stor att det är till ett masterprogram istället för en kandidatutbildning.

De försökte, studierektorn, studievägledaren, programansvariga. Det sa de, och det tror jag.

Att jag inte innan reflekterade mer över denna utgång kan jag faktiskt inte förstå. Kanske för att det mesta annars alltid varit så lätt att ordna - be snällt och ha goda argument, hoppa på, hoppa av, hoppa in igen, göra extrajobb, aldrig hitta en fast plats, men likväl få som jag vill och göra allt jag vill.

Så nu sitter jag i en minilägenhet jag förvisso hyser ömma känslor för nu, men som inte hade blivit just mitt hem om jag hade kunnat vänta och skaffa mig ett år eller två till i kön. Kanske hade det blivit en tvåa med balkong då. Och så hade jag inte köpt en obunden mobil för överpris utan fått den "gratis" som Eva säger, mot Telenorbojor. Jag hade inte haft de eviga tankarna hela sommaren på min dåliga ekonomiska situation och hade inte övervägt ta extraveckor med lån nu för att ha sen, trots att veckorna är på upphällningen.

Men nu har jag mest av allt ont i hjärtat och magen för att jag inte ska få bo vid fjordarna till våren.

Testar bara...