Ang. alla dessa kvinnor

Idag skriver Belinda Olsson en krönika i Aftonbladet om Ingmar Bergman, "Dagen då Bergman ringde mig"

– Hej, det är Ingmar Bergman.
Det lät som honom men visst, stor chans.
– Mm. Eller hur. Kul.
– Jag läste din krönika i dag. Jag håller med om allt.
– Visst.

Jag kommer ihåg den där krönikan! Jag läste den och muttrade över forna generationers män, vill jag minnas.

Jag hade sett en dokumentär om Ingmar Bergman på teve där han kallade sig själv ”familjelat” eftersom han struntade i sina nio barn och lät jobbet gå före allt. Den vördnadsfulla kvinnan som intervjuade vågade inte säga något mer om ämnet. Då skrev jag en krönika om att jag tyckte Ingmar Bergman hade varit ett familjesvin, inte lat. Att vara lat är att inte orka borsta tänderna på sin unge ibland eller smita från dagishämtning.

Två saker gör mig glad med krönikan. Att Mr Bergman verkar ha haft självdistans - läs hela texten. Och att det finns journalister, till och med på Aftonbladet, som inte säljer vad som helst.