F*A*I*L

Nu är det så här, va, att jag är så himla trött på att alla ska vara så himla lyckade och omisslyckade hela tiden. Ingen törs tala om när det går dåligt, och i en negativ spiral leder det till att alla andra tror att alla andra är lyckade och klarar allt på första försöket eftersom ingen vet om de inledande 43 försöken. USCH.

Därför tar jag mig själv och gör ett statement. Jag berättade om antagningsprovet för nästan alla jag träffade förra veckan. Än så länge ser jag bara fördelar i form av "Hur gick det?" , "Hoppas det gick bra!" och "Jag höll tummarna för dig!" Och så svarar jag att jag tycker det gick bra, för det gjorde det med tanke på en steril tentasal, en trött lördagmorgon och en penna i högerhanden i sex timmar.

Sedan får vi se om jag kommer in. Det vet man inte. Och så får man se om de som lyckönskade mig kommer tycka att jag är totalt misslyckad om jag inte gör det. Jag tror faktiskt inte det.

Ha.