Två år sedan: Ganska gulligt kort när jag kollar på det nu. Vi var unga, oförstörda och inte alls så handelsbittra. (A kanske inte är det än heller, men jag talar för mig själv...)
Igår: Från att ha varit fem sekunder från att resa mig och gå hem vid nio-, halvtio-snåret gick jag till att bli den mest entusiastiska deltagaren i allsångsorgien på Friedmans sex timmar senare... Nu kan jag snart titulera mig kårstyrelsepatet. Det känns bara bra. Tack och hej. Jag ska bli civil.
Ikväll: Söderkväll med hög potential.
Grattis fina du, nu är det (typ) över. Du ska se att bitterheten minskar dramatiskt när du kommer ur kårträsket. Kram!
SvaraRadera