Inte helt politiskt korrekt

Det här är min låg- och mellanstadieskola som brinner. Brann. Brunnit. Min omedelbara reaktion var förfäran. Sen, "Jag begråter fan inte gymnastiksalens död." Ett sånt hell hole. Det känns tvärtom ganska bra, som terapi av det mer våldsamma slaget. Skolbränder är inte ett så himla konstigt fenomen egentligen. (Skrev jag det där in public...?)

För övrigt ska hon som regerade i gympasalen och omklädningsrummen bli präst, berättade hon när jag inte lyckades undvika henne på tredjedagjul. Jag kanske hånskrattar och kräks samtidigt.