Masochist music

Okej.

Nu är de borta.

Jag tror alla har dem. De där låtarna man lyssnar på för att plåga sig själv ibland. Och hur många gånger man än byter dator, mp3-spelare, hårddisk, så lyckas de alltid slinka med in i den nya apparaten. Det är helt enkelt vansinnigt svårt, typ omöjligt, att trycka på delete.

Man kanske inte lyssnar på dem så ofta, men bara att de ligger där i en mapp som ett sorgligt soundtrack till en dålig era ger det där taggiga stinget i hjärtat man kanske behöver ibland för att inte ta något för givet. Eller så gillar man bara att må dåligt, och vill ha en anledning att göra det.

I alla fall. De är borta.

Jag har kanske haft dem på flera olika ställen, kanske. På datorn. På USB-minnet. På skolans server.

Och så har jag tagit bort och flyttat över i omgångar.

Och nu har jag formaterat om datorn och glömde bara att markera den undangömda mappen. Och USB-minnet tömdes när Riga-bilderna skulle in. Och my documents är också tomt.

Oh well.

Hejdå.
Jag klarar mig.