Glad advent.

Snart i alla fall. Jag åker till Jönköping imorgon. Hejdå! 

Bra saker:
Jag fick jobb idag. De ringde och var trevliga och ville ha mig. Och jag fick en förtroendeförfrågan i helgen, om jag möjligtvis ville sitta barnvakt, en boost som jag behövde.

Dåliga saker:
Någon ombads hålla tal om mig, och den sa att jag "alltid är arg, eller besviken, eller sur, eller irriterad, eller allt på en gång." Och jag blir ledsen trots att jag vet att det stämmer, jag är sällan glad på den där skolan jag går på. Jag kan inte hävda att jag "stormtrivs". Jag bryter ihop på uppföljningen av mediaträningen på JKL och snyftar fram "Men om man inte tror på det man förväntas säga då? Vad gör man då?"

Överlag är det mycket tårar, och det är inte okej. Jag minns när folk sa att jag var "glad för det mesta!" För i helvete. Jag måste tillbaka dit.

"Jättebra"

Den var "jättebra", min sammanfattning. Så nu vet ni. "Jättebra".

Jag ska äta frukost.

Trött.

En veckas hård representation i USA, en stressig vecka kantad av deadlines, för lite sömn.

Jag har varit helt slut. Jag har varit sur.

Om jag lägger mig nio ikväll också och sover tolv timmar för tredje natten i rad så kanske jag är ikapp sedan.

Ska bara äta säsongens första lussebullar först.

Dagens rödpenna

"medans".

Slå upp det om du inte vet varför.


(Nä, just det, det finns inte.)

Bad day

Det var länge sedan jag var så slut som igår. Jetlag, lite sömn, stenhårt arbete, ganska många tårar. Tog det en kvart och lite planlöst gnäll innan jag somnade i hennes knä framför Idol? Och inte ville jag bli väckt inför utröstningen. Inte förrän jag fick löfte om en nybäddad säng vaknade jag. Och sov sedan i tio timmar till.

Nu är jag hungrig.

Rätt skylt.

 

Tillbaka till New York.

Just nu är jag lite sur (igen -surprise, surprise!) på grund av nyckelförväxling. Det går över snart. Hoppas vi. (Sara är surare, iallafall.)

Det ovan var min dag. I oordning. Philadelphia som såg ut som vilket USA som helst. Sol. Starbucksfrukost. Monettavlor. Skyline, den coolaste jag sett, i sol från en buss i New Jersey. Grand central station - man kan åka till både Valhalla och Pleasantville står det på skylten. Och sen Times Square.

Kom och hämta mig på Arlanda. Gör det. Jag betalar. 

Philadelphia by night

Jag är trött. Ont i fötterna.

Igår var det visiter på Columbia och Stern. Knallade runt hela dagen i kostym. Och nya skor. Som är snygga men en plåga för tårna.

Det finns massor att jobba på vad gäller Handels' kontakter med de skolorna. Till exempel att tala om att vi är rankade så pass högt som vi är. Att Londonbankerna rekryterar hos oss. Att Stockholm är en vacker stad. Att folk kan engelska i Sverige. Jag hyser tillförsikt. Annars blev jag rätt sur igår. Hmm. Ja.

Vi var ett par stycken som volunteerade på ett Christmas party for underprivileged kids på Columbia på kvällen. Det var riktigt riktigt roligt!

Sedan gick vi i typ tre timmar igår för att hitta till nån bar i SoHo, som inte ens var så hipp, när vi väl hittade den. Jag hade andra skor, men de gjorde lika ont. Det blev en endaste liten drink på ett annat ställe. Och sen hem. Sov kanske tre timmar, sen upp vid halv sex för att åka till Philadelphia och Wharton.

Sjukt tidigt på Port Authority

Jag har varit grinig idag - också. Vissa förtjänar min grinighet mer än andra. Men det mesta är tröttheten som slår över. Jag har - förutom ont i fötterna - ont i smilbanden, ont i handskakarmusklerna, ont i tungan som måste säga "GREAT! That's fantastic! It was nice meeting you!" om och om igen. Och så har jag skumma blåmärken på låren. Och under Whartons Happy Hour Beer Blast inklusive dejtauktion eller vad de kallade den började örat pipa så jag blev rädd. Så det blev ingen discobowling i New Jersey. Det blev taxi hem för $3 var - sjukt billigt. Och så kidnappade jag ett eget hotellrum - iallafall tills Sara kommer hit. Ett nice hotellrum som omväxling. Utan dörrar som går i baklås, brist på vatten till morgonduschen (fast det är visserligen inte heeelt verifierat än...), utan stopp i toaletten. Men MED trevlig personal, kaffe på rummet, frukost och en fin utsikt. Över Philadelphias nattliv.

Näe, vet du vad.

Lina: vi skulle äta middag
Lina: och det blev asotrevligt
Lina: "jag har inte bestämt mig för vad jag tycker i jämställdhetsfrågan."
Lina: jag borde ha sagt "jaa, det är som dubbelt", det är vad jag borde ha sagt
[Internskämt som betyder att det var en jävligt dum kommentar som förtjänar ett intetsägande svar.]


Lina: så började vi prata om vad vi ska göra med våra liv
Lina: inte min idé
Lina: också typiskt asotrevligt
Lina: ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH
Maria Maria: inte vad du vill prata om nu iaf
Lina: jag vill ruska om dem och bara skrika "men vet du ens vad skönhet är? har du varit kär? har du velat ha nåt du inte kan få för pengar? vet du om att det finns värden man inte kan beräkna?"
Maria Maria: suck...
Lina: och "vet du, jag tror inte du blir lyckligare än nån annan bara för att du vill ha en trippelexamen i ekonomi, datateknik och litteratur och sedan jobba på investmentbank i tre år. jag tror faktiskt inte de tre åren i london kommer ge dig svar på mänsklighetens alla frågor, eller ens ett helt tryggat liv."
Maria Maria: du måste bara börja lita på det själv också
Lina:"så sluta se ned på mig för att jag tvivlar på handels och mig själv och världen, det är tillräckligt jobbigt som det är"
Lina: sa jag inte


Det är verkligen så att sällskapet gör halva resan. Jag vet vilka jag ville åka med.

Det är konstiga känslor man får inför de här resorna som inte är med ens förstahandsval.

Imorgon bär det av. Eller idag. Om sex timmar.

Hon sover. Jag packar. 

Pingviiin

Det är så man har lust att åka till Antarktis när man sett Pingvinresan.

[Censur]

[Jag är rädd för att om jag skriver att jag är lycklig så kommer allt gå i kras.]

(Det är livsvalen jag krisar över. I nuet, med dig kan jag vara det där som jag inte vill skriva. I superlativ.)

Som man ligger får man bädda.

Galen, galnare, galnast

Jag tar tillbaka föregående inlägg. En kartläggning av detta är än mer skadligt för psyket.

Hur man blir galen:

Man försöker kartlägga HHS' forskarutbildning. Vi kan börja där.

Här är portalen till det underbara kaninhålenätverket under jorden.
Fyra doktorandprogram, det låter ju bra och överblickbart.
Eller så inte alls. (Ja, alla orden är länkar. Olika länkar.)
Gör en schysst excelfil av alla kurser, du som fattar, ordnade efter institution och/eller doktorandprogram.

Försök dessutom göra en analys ur ett könsperspektiv, där har ni självmordstankarna också.

Hejdå.

Hallonsaft

Jag vill ha.

Gamla foton

Andra familjer kanske har drösvis med bäbis- och ungdomskort på alla. Det har inte vi. Men nu har min mamma fått sex-sju stycken foton av en gammal faster, kort som ingen av oss någonsin tidigare sett. Det är coolt. Mera kort! Mormor och mamma på en filt.
Min gammelmormor när hon konfirmerades, 1925. Nu är hon 95 och sjukt cool.
Mamma som liten tjockis!

Vinterkväll

Masochist music

Okej.

Nu är de borta.

Jag tror alla har dem. De där låtarna man lyssnar på för att plåga sig själv ibland. Och hur många gånger man än byter dator, mp3-spelare, hårddisk, så lyckas de alltid slinka med in i den nya apparaten. Det är helt enkelt vansinnigt svårt, typ omöjligt, att trycka på delete.

Man kanske inte lyssnar på dem så ofta, men bara att de ligger där i en mapp som ett sorgligt soundtrack till en dålig era ger det där taggiga stinget i hjärtat man kanske behöver ibland för att inte ta något för givet. Eller så gillar man bara att må dåligt, och vill ha en anledning att göra det.

I alla fall. De är borta.

Jag har kanske haft dem på flera olika ställen, kanske. På datorn. På USB-minnet. På skolans server.

Och så har jag tagit bort och flyttat över i omgångar.

Och nu har jag formaterat om datorn och glömde bara att markera den undangömda mappen. Och USB-minnet tömdes när Riga-bilderna skulle in. Och my documents är också tomt.

Oh well.

Hejdå.
Jag klarar mig.

Snö på mitt fönster

Åhnej. Nu blev det stressklump i magen igen. Då får man andas och tänka på att det kommer en julafton då man får vara ledig och bara äta knäck. Jo, jag kan väl ta det lugnt innan julafton, men det är liksom ett delmål.

På minuslistan idag ligger:

• epostadresser som inte funkar
• kvitton
• osorterad tvätt

Däremot är jag lycklig för:

• O'boy och bullar
• Snö
• Gamla foton