Alla dagar

tvivlar jag på det här. På vad jag kan utföra, på vad jag kan få andra att göra. På vad resultatet kommer att bli. På om det här är rätt plats, uppgift, tid för mig.

Sedan svindlar det till på ett av alla dessa möten. Jag kan, vi kan, det kommer bli annorlunda! Men hur ska jag, vi, de hinna?

Vad fick hopplösheten att vändas till positiv stress? Kanske ett lugnt och sansat möte. Blickar. Ord som "genustänk". Fräscha, vågade idéer.

Inspirerad! Imorgon U9 i Linköping - vilket är toppen. Sedan ledig helg. Nästa vecka: möte med mentor 1 och mentor 2.

Andas djupt. Allt kan bli bra.