"Min skepsis mot Pridefestivalen så som den är utformad idag grundar sig i att jag tycker att hela evenemanget är alldeles för smalt och vänder sig till en ganska liten del av alla oss som är homo-, bi eller transpersoner. Jag vill tom hävda att Pride i vissa avseenden mer stjälper än hjälper. Och att det budskap som sänds ut till stor del bara bekräftar de fördomar som finns mot HBT-personer.
...
Men för att förändra detta så har jag en rad förslag. Flytta festivalen från Tantolunden och placera den i kungsträdgården i stället. Att vara gömda i utkanten av sthlms-city bakom en skog är ju knappats inbjudande för heterosexuella som vill besöka festivalen. Öppna upp och bredda vilka aktiviteter och vilken musik som spelas. Varför måste det bara spelas schlager? Lyssnar alla HBT-personer på schlager? Nej, majoriteten gör det inte.Om hela festivalen öppnas upp och breddas kommer fler att besöka den, även heterosexuella, och toleransen för HBT-personer kommer att öka, även ute på landsbygden. Dessutom kommer medias bevakning av det som är lite "udda" och "exotiskt" att minska om det inte är en så central roll i festivalen.
Ibland får jag känslan att en klick inom gay-världen inte vill förändra. De vill att det ska vara lite udda och exotiskt att vara homosexuell. Alla ska inte få veta vad som försikommer innanför staketen. Det säger ju mer om att vissa vill vara udda och sticka ut, inte att det handlar om att man ska få vara sig själv. Vilket faktiskt är det fokus som festivalen borde ha. Om man genomför dessa förändringar så kanske även jag sätter min fot på Pride en vacker dag. Men i nuvarande form kommer jag inte att göra det, för jag känner mig inte välkommen där idag."
För övrigt känner jag mig för gammal för festivalande, och jag trade-ar gärna sju dagars lustiga regnbågsflaggor på Stockholm Citys förstasida mot en mer jämn och fördomsfri nyhetsrapportering 365 dagar om året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar