Ny kamera!

När ens söta lilla Konica Minolta tar kort som ser ut så här:Då får man köpa en sån här. Även om den kostar lite för mycket.

Jag har tokfotat! Den är assnygg och kostade lite för mycket pengar som sagt men ändå billigare än jag kan få den någon annanstans och gick inte sönder när jag stoppade den i vattenglaset och jag ska tokfota imorgon också!

Jag behöver

Stora kanelbullar. Varm O'boy. Mina riktiga kompisar. Något slags riktning. Kanske en liten katt. En kvällskurs eller hobby. Bättre kondition. Hemlagad mat. Ett trevligt jobb. Mer tid med henne (mycket vill ha mer).

(Tvärflöjt såld. Hoppas den blir lyckligare hos den nya lilla tjejen än med mig. Jag har cash till kamera. Mosters mejl inväntas.)

Picture perfect

Jag är apsugen på en ny kamera. En rosa. Som kan fota under vatten och som man ska kunna tappa i golvet utan att den tar randiga kort efter det. Om jag får tvärflöjten såld imorgon har jag råd. Finanskursen har genomgått en makeover. Jag är lite glad. Det jag gör har betydelse. 2005-orna borde köpa mig något fint. Till exempel en kamera.

Jag har varit på bröllop

Slå-huvudet-i-väggen-situationer

”Men vi har redan diskuterat det här! Jag vill soooova! Jag är tröööött!”


****

”Vi har ju redan bestämt hur vi ska göra när jag gör slut med dig. Jag kommer ringa och du kommer inte att svara.”
”Mmm. Fast ibland kan väl du låta bli att ringa, och så kan jag få höra av mig?”
”Okej. Deal.”

Perfekt komplement

Efter en titt in i mitt sorgliga kylskåp där det ekar:
"Du... Om vi kanske eventuellt skulle dela lägenhet någon gång... Får jag ha ansvar för kylskåpet då?"
"Jaa! Men du, skulle jag få ha ansvar för inköp av hushållspapper, glödlampor, såpa och tvättsvampar då? Och stapla dem i garderoben?"
"Jaa!"

Bokfynd i tvättstugan

I min tvättstuga har någon ställt upp en liten bokbytarhylla. Den blir mer och mer överbelamrad för varje gång jag tvättar, det verkar finnas många böcker som folk vill bli av med. Grottbjörnens folk är ganska impopulär, det finns kanske fyra ex av den. Och Rädd att flyga. Samt diverse bokreadeckare.

Men! Men! Jag har precis gjort världens fynd! Hamsuns Sult, på norska, det du, Johanna! Och så Stad i världen och I en förvandlad stad av Fogelström - i samma upplaga som Mina drömmars stad som jag redan äger!

Färgglada datorväskor

hos BagIT. Mecenat gör reklam. "Urvalet av tyger byts ut minst två gånger per år."

Men varför känns de så bekanta? Varför, varför?
Jo, inser jag, för att tygerna kommer från Åhlens! "Urvalet av tyger byts ut minst två gånger per år." Mmmhmmm. Ursäkta, men jag betalar inte 430 spänn för en datorväska i åhlenstyg.

Våga tala-kurs -- aggroversionen

Prat i aulan nyss. Det är sånt man inte tror att man nånsin kommer göra, när man sitter där själv, liten och nyinskriven. Men två år senare måste man. För att det förväntas. För övrigt måste man hälsa på 340 studenter. Man måste berätta om sitt utskott för 20 grupper med cirka 15 studenter i varje. Man måste köra den traditionsenliga ståuppomduhållermed-grejen inför alla 340 i aulan igen.

Och om man klarar sig hela veckan, då är man lite modigare nästa gång. Kanske.

Det som hon drömt i natt.

Jag måste börja umgås med mina riktiga kompisar mer. Jag mår inte bra av hetsen. Den har fått det internshipet, den håller på att bli headhuntad, den ska bli intervjuad i en tidning, allt är så underbaaaart, hon är ett riktigt energiknippe, men nåde den som har fler intresserade på sin lista, slemgrabbarna kör cheesy lines på blonda 19-åriga nyinskrivna som de kanske inte kommer hälsa på imorgon. Och så vidare i all oändlighet.

Ibland kan det kännas bra och så går det ändå dåligt. Det är det jag är rädd för hela tiden. Får jag säga nu att det känns bra, vad jag är glad för, vad jag hoppas på, eller går nemesis-alarmet då?

Jag skriver uppsats om grekiska tragedier, jag är rädd för hybris, därför blir det bara en bild.

 

Och det här är mitt nystädade kontor. Det luktar såpa, säger de.

 

Jag - en hetspluggare

Jag tror jag har nån sorts pluggstörning. Det är inte hälsosamt det jag håller på med. Det kanske alltid varit lite osunt, ända sedan jag började på universitetet iallafall. Ett överdrivet poängtagande. 65 på ett år. Sedan kom backlashen, termin 1 på handels när jag tog kanske 7? Vilket halvåret efter resulterade i 20 plus 15 plus 10 är lika med 45. Hösten därefter blev bara 10. Och nu har jag som ambition att klämma 20 poäng på 9 dagar. Jag borde försöka skapa mig ett jämnare flöde. Helt klart.

Never underestimate the power of drugs

Då menar jag paracetamolbaserade droger och nässpray. För när man vaknat och känt sig som något som borde ligga under en sten i skogen, men som experiment, för att man hemskt gärna vill fika senare idag, klämt i sig två tabletter och sprayat lite - gud, vad bra man mår! Febern borta, huvudet lätt, och andningsvägarna fria! Jag måste komma ihåg det här och inte vara en sån chicken med medicin.

Post mys

Uppsats ett - check!

Kvar på listan:

uppsats 2
sanering av utskottsrum
sanering av hem
fredagsmiddag
...

En sak till innan denna långa dag är över.

Jorås'atteh.
Det ringde på mobilen.
"Hej, jag har hittat ditt körkort!"
Ja, för det hade jag tappat också, ja.

Och jag har ont i halsen.
Godnatt.

Det som varit bra med den här dagen

är att jag två (2!) gånger missat hällregnet med tre minuters marginal.

Tenta två - check!

För att underhålla/reta gallfeber på sina klasskamrater och för sitt eget höga nöjes skull kan man:

Panikleta blyertspenna en kvart före tentan. Till slut få köpa en på den andra Pressbyrån man frågar. Kuta upp till tentasalen. Fel tentasal. Komma till rätt tentasal en kvart för sent. Inte hitta sin miniräknare. Tömma ut all sin packning på tentasalsgolvet. Ritsch ratsch säger dragkedjor. Till slut hitta den. Och sedan inta sin plats mitt i raden. ("Ursäkta, ursäkta...")

Eller så kan man sätta klockan på sju. Vakna sju. Tänka att man ska ställa om alarmet till kvart över. Somna om. Vakna en timme senare. Väl i tentasalen välter man ut sin cola över hela bänken. Tentan går dåligt för övrigt. Så kommer ens älsklingsgullefarbror till lärare och man måste erkänna för sig själv och honom att man sitter där och omtentar. När man ska lämna in har man glömt skriva namn på nästan alla papper. Och sen slänger man colakladdskräpet - och sin fina penna. Inte läge att rota i papperskorg då.

Efter allt detta tänker man trösta sig själv med en pingvinsuddis och en mjuk snäll tröja. Då har man glömt sin personalrabattkort hemma.

Då ringer man sin mamma och hon föreslår avstressningskurs.

Sedan kommer man hem och då får man kramar.

Valaffischtävlingens segrare:

Miljöpartiet.


Å, de är roliga! Lite loesje över dem. Mera sådana affischer på stan, utan klyschor - eller, klyschor med twist!

Tenta ett - check!

Det kändes bra, får man säga det? Skrev som en tok, räknade på, och kände själv när det blev orimligt, gjorde om, gjorde (förhoppningsvis) rätt. Speedad, galet speedad. Någon som vill att jag ska replikera en aktieportfölj? Nån? Nån?

Tentaångest till nytta?

Kanske man lärt sig lite finans ändå när man börjar tänka i arbitragetermer när man köper begagnade SL-kort.

Fleisch für das Grill

Välkommen alla tyska husvagnsägare till Bredäng!
Var det bara jag som tyckte det var hysteriskt?

Piratpresent

Lush har koll. De har gjort en badbomb som heter Black Pearl. Och jag fick en sån. Och det var glitter i plus en papperslapp med en skattkarta för själen. Nice. (Jag gillar pirater. Jag har: Piratskor. Piratbyxor. Piratbadbomb. Och så fick jag piratpussar också. )

Ebba har poänger

Och då pratar vi inte von Sydow, utan Witt-Brattström. Hon var bra på radio, det var där jag hörde det först.

Men Mr Luuk var lite dum. Elin Wägner är bra och rolig.

(Mina kurser är i princip slut. jag börjar förstå vikten av litteraturhistoria.)

Kattvakt - the sequel

I Bredäng och vaktar PimPim. Han gillar datorer, de spinner så mysigt och är varma. Lite elektromagnetisk strålning har aldrig skrämt bort en katt heller. Jag har hört att man ska släppa in en katt i ens nya lägenhet det första man gör. Där katten lägger sig för att vila, där ska man inte ha sängen själv. För förmodligen är det nåt slags magnetfält just där. Med hundar funkar det tydligen tvärtom.

Var hos Johanna. Nice lägenhet. Very nice. Och varför ses vi inte oftare?

Och Lisa är hemma. Tur.

Gardermoen

Flygplatser är så underliga ställen. Limbon.

När man ätit pizzahut-slice, svarat på tusen frågor om taxfreeshopping på Oslo Lufthavn (Hurdan var temperaturen i butiken? Var personalen snygg? Hur ofta köper du cigarrer?), skrapat sin trisslott och köpt Imsdal Solbaer & sjasmin, då finns det inte så mycket mer att göra.

Søndag

I Norge är allt stängt på söndagar. Det är galet. Vad GÖR alla människor? Åker de ut till sina hytter? Går de på tur? Kollar de på fotboll på teve?

Så här ser det ut idag.


Det roligaste på fjernsyn idag var att upptäcka att NRK har en svensk väderkvinna som pratar norska som Tone pratar svenska. Hahahaha! Pappa undrade om hon också vikt ut sig, men det tror jag inte. Kanske i Norges motsvarighet till ICA-kuriren, kanske, hon såg mera sån ut.

Jag har klippt och klistrat lite.

Och räknat en finanstenta till.

Bara i Norge, barn. Bara i Norge.

Hört på buss 20:
- Ka ska vi spise idag, da?
- Hvalkjøtt?
- Ja, det blir kjempefint.

Husk å drikk mye vann

När man är sjuk alltså. Vaknade med ont i huvudet, halsen och näsan. Men med hjälp av starka norska droger blev det bättre. Och Imsdalvatten med ginseng och svartvinbär.
Jag gick genom hela staden, ut över bron - och det var en bedrift för min del ska jag säga! Det var max en meter breda gångbanor, hela bron svajade till så fort det kom en buss, och det var kanske 20 meter ned till vattnet. Jag är rädd för sånt. Sedan knallade jag upp till Ishavskatedralen.
Och så vidare upp till fjellheisen. Åkte linbana. Till och med.
Satt på fjället i solen. Var lite yr. Det var så högt, så ljust, så vackert - och ganska varmt. Ville dela med mig.

Iskant på tillvaron.

Lika bra som guldkant ibland, när man behöver kyla av sig.

Jag trivs här. Jag gör verkligen det. Himlen är hög och man ser havet från nästan varje punkt på ön. Fjällen ramar in alltihop. Det känns liksom tryggt att ha dem som barriär mot världen utanför. Och så vinden, måsarna, och kylan.

Men det är lite ensamt.
Man får se det som en retreat.

Annars så skiner solen.

Jag har gått på stan, gått i solen, gått i berg, gått längs med havet, gått in på universitetet, gått och kopierat böcker på biblioteket som inte fanns inte på SU, gått vilse, gått långt, gått i backar, gått hem.

ÅHNEJ!

Min stackars lilla kamera är sjuuuuuuuuuuuuuuk!

Läskigt med besökslogg

Nu har SVT varit och kikat också. Och någon har sökt på "handelstjej", hittat hit och spenderat 19 minuter och 10 sekunder och sju klick på min sida. Hjälp! Jag är inte så representativ... Hör du det?!

Bara lite trött.

Konstigt att man kan sova så bra, två stycken, på en smal liten bäddsoffa.

Vara sig själv eller vara annorlunda

Jag kom över en text som jag inte kan länka, eftersom den finns på ett slutet forum. Tänkvärt dock, så jag vill citera det. Utan tillåtelse, men jag hoppas det är okej.

"Min skepsis mot Pridefestivalen så som den är utformad idag grundar sig i att jag tycker att hela evenemanget är alldeles för smalt och vänder sig till en ganska liten del av alla oss som är homo-, bi eller transpersoner. Jag vill tom hävda att Pride i vissa avseenden mer stjälper än hjälper. Och att det budskap som sänds ut till stor del bara bekräftar de fördomar som finns mot HBT-personer.

...

Men för att förändra detta så har jag en rad förslag. Flytta festivalen från Tantolunden och placera den i kungsträdgården i stället. Att vara gömda i utkanten av sthlms-city bakom en skog är ju knappats inbjudande för heterosexuella som vill besöka festivalen. Öppna upp och bredda vilka aktiviteter och vilken musik som spelas. Varför måste det bara spelas schlager? Lyssnar alla HBT-personer på schlager? Nej, majoriteten gör det inte.

Om hela festivalen öppnas upp och breddas kommer fler att besöka den, även heterosexuella, och toleransen för HBT-personer kommer att öka, även ute på landsbygden. Dessutom kommer medias bevakning av det som är lite "udda" och "exotiskt" att minska om det inte är en så central roll i festivalen.

Ibland får jag känslan att en klick inom gay-världen inte vill förändra. De vill att det ska vara lite udda och exotiskt att vara homosexuell. Alla ska inte få veta vad som försikommer innanför staketen. Det säger ju mer om att vissa vill vara udda och sticka ut, inte att det handlar om att man ska få vara sig själv. Vilket faktiskt är det fokus som festivalen borde ha. Om man genomför dessa förändringar så kanske även jag sätter min fot på Pride en vacker dag. Men i nuvarande form kommer jag inte att göra det, för jag känner mig inte välkommen där idag."

För övrigt känner jag mig för gammal för festivalande, och jag trade-ar gärna sju dagars lustiga regnbågsflaggor på Stockholm Citys förstasida mot en mer jämn och fördomsfri nyhetsrapportering 365 dagar om året.

Tårta och kramar!

Nä, jag vet, man ska inte plugga på sammanfattningar bara. Och jag gör ju inte det heller. Men efter att jag suttit på föreläsningarna och inte fattat, tittat i föreläsningsmaterialet och inte fattat, läst kurslitteraturen och inte fattat - och sen bläddrat igenom en ypperligt pedagogisk sammanfattning av 311:an och känt polletten trilla ner- då jävlar vill jag skicka tårta och kramar till författarinnan! Ska sova nu. Allt känns bättre. Imorgon börjar jag räkna på gamla tentor.

Utdrag ur Linas urgamla blogg, juni 2004

11 juni
"igår hjælpte vi nils magne att få ned båten i havet, sen åkte vi på fisketur. jag fick tio torskar på ingen tid alls, som att ta godis från småbarn, haha. ikvæll ær det fellesmiddag och fest, på lørdag ska vi få låna bil och åka på tur, men på søndag blir det torskkalas! de ligger i frysen nu, torskfileerna. vi fick våfflor i nils magnes hytte, hoho, hytte!!! villa, skulle jag sæga, med utsikt øver havet och solen och fjællen.

och så klættrade vi upp før berget hemma i ørndalen och satt och småfrøs men njøt av utsikten och solen. jæklar vad væltrænad jag kommer bli! knatar øverallt, i 90 graders lutning!

vi var helt uppe i varv nær vi kom hem, m har inte kunnat sova, hon har fønster åt norr, med havsutsikt och sol rætt in hela natten. det var varmt nog i mitt rum, jag kan bara tænka hur det var i gassande sol. "

17 juni
"Jag tror eventuellt att jag har det bættre æn jag någonsin haft det, strømavbrott och kalla vårrullar och snø till trots. Silje analyserar modernistisk lyrik så att jag blir tårøgd, och på vægen hem diskuterar vi postmodernism."

21 juni
"idag skiner solen och det ær varmt, och vi fick 50 kilo torsk på en timme, læste poesi i midnattsolens sken och solade på fjælltoppen."

Förstår ni att jag bara vill åka nuuuuuu? På fredag morgon, då. Och SMHI hävdar att det ska bli inte helt jätteregnigt. Okej då, de andra kommer inte vara där. Men jag behöver andas lite havsluft, se lite fjäll och frysa lite - så jag minns när det var så där. Och inte som nu, så ruckligt och osäkert.

Mina kusiner.

Mina kusiner är världens normalaste. Tre blonda, välanpassade barn som börjar bli stora. De har åkt på parsemester (bl a i husvagn) med sina respektive sen de var 15 år. Nu jobbar de på Elgiganten, ett hotell och minstingen är 1,97.

Men ingen av dem är bjuden på Det Stora Släktbröllopet i augusti. Bara jag av kusinbarnen. De är besvikna.

Nu har lilla lejonet åkt hem till sig.

Och jag är ensam mitt i natten med min finans-ångest. (Redovisningen & finansiering är mer frustrationsartad.) Skulle väl underlätta om det inte var just mitt i natten jag satt med den, men så kan det gå.