
Och det var lagom varmt, och bara lite tårar, men ganska mycket analyser.
Vi skildes vid Liljeholmen som inte alls ser ut som det gjorde när jag gick av där varje dag. Man kan alltså komma tillbaka till en plats och allt kan vara annorlunda. Och bättre. Fast lite främmande till en början. Men ändå så likt att man hittar hem därifrån.
Och det är ju skönt att veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar