"Olycklig."

Kan vi på allvar berätta om våra fem mest olyckliga ögonblick eller största besvikelser hittills i livet? Kan vi fråga andra människor om deras? Kan vi försöka se lite längre än till nästippen, försöka känna mer än det som finns i vår egen mage? Kan vi någonsin upptäcka vår arrogans?

Jag läste en definition av bortskämdhet i Anna Wahlgrens bok om barn. Mamma visade, tror jag. Jag kommer inte ihåg den ordagrant, men ungefär så här.

Ett barn som får mycket presenter är inte bortskämt så länge det blir överrraskat och lyckligt och tackar snällt för varje sak. Det är när barnet öppet rynkar på näsan eller ifrågasätter bilens storlek eller dockvagnens färg* som bortskämdheten visar sig.

Det ligger mycket i det.

*Lina, 3 år, skyldig...

-----------

Min besvikelselista är klar. Jag gjorde en lyckolista också. Det var skönt. Båda kan mejlas om intresse finns att diskutera.