Efter åskan.

Jag blir ledsen, jag blir desillusionerad.
Nej, jag tror inte på öppna förhållanden. Jag tror inte på att rusa in i saker. Jag tror på att andas, att säga nej ibland, att vara själv även om man inte riktigt törs.

Ikväll blev det rigasprit i ett litet kollektiv på Lappis. Ibland kan jag sakna att jag inte levde vilt studentliv med stort kompisgäng i Lund när jag var nitton. För hade man haft det kunde man ha bott med valda delar av det stora gänget i en familjelägenhet på sjunde våningen på Lappkärrsberget när man är nästan 25, och ägna fredagskvällarna åt umgänge, drinkar och att skratta åt när man spelade squash i vardagsrummet och grannarna kom upp och klagade.

Jag kommer nog aldrig bli en person som säger, "Men du, nu måste du berätta om ...!" Men jag trivs med folk som gör det.