Konstig luft idag. Jag var på dåligt humör när jag vaknade, och mådde underligt. Satt och gäspade fram till rasten på mitt seminarium - det gjorde de andra också. Sedan regnade det och allt blev lättare. Det luktade sött och sommar när jag gick hem.
Min sommarkurs är än så länge en succé. Dansken till lärare skickar runt en dansk litteraturtidning, ett specialnummer om översättning av lyrik. Emily Dickinson främst. Jag får hjärtklappning och röda kinder. Vi läser porrdikter så väl som mer ömsinta saker, han refererar till höger och vänster, hävdar att Catullus är rock'n'roll, och Martialis och Paul McCartney har en hel del gemensamt. Och det bär, det jag tänker om texterna, tolkningarna funkar, jag minns hur man gör! Jag har eventuellt en livskris i antågande. Jag skiter ärligt talat i debet och kredit, men älskar diskussioner om intertextualitet.
Jag skiter också i fotbollen, men kvällens planer blev inställda. Så teven får väl stå på då. Vore kul om den konkurerrande kanalen kunde visa något spännande. Men nej.
Dagens dikt av Martialis
Epigram VI, 34
Giv mig eldiga kyssar. Du frågar mig, älskling: "Hur många?"
Vågornas eviga svall ber du mig räkna, min vän,
eller de snäckor, som strötts hän över egeiska stränder
eller de bin, som i flykt surra kring Attikas berg,
eller applådernas dån och ropen från fullsatt teater,
då publiken får se kejsaren träda där in.
Ej vill jag önska så många, som Lesbia gav åt Catullus.
Litet önskar sig den som räknar upp, vad han vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar