Visionera mera

Igår hade vi visionsmöte. Bara ordet framkallade ångestsvettningar och uttråkningsstön.

Men så jävla bra det blev!

Vi satt i en ring, på stolar, utan bord emellan oss. En person fick börja att berätta om sina förväntningar på sin roll och på året. När den var klar gick vi varvet runt och berättade om våra förväntningar på personen och dess arbete.

Från början hade vi nog tanken att det skulle vara ganska formellt, om förväntade arbetsuppgifter och så där. Men det blev personligt rätt snabbt.

Jag tror alla fick höra sanningar om sig själva som de behövde få höra. På precis rätt nivå. Vid precis rätt tillfälle.

Av mig förväntade de sig bland annat att jag ska våga lita på dem, våga öppna mig mera, våga kramas.

Vågade jag inte innan så har jag iallafall mycket mer mod nu.

De är så bra. Allihopa. Tack kåren, för att ni valde dem.

Sen åt vi rumpstekar och glassbuffé på Jensens. Det var kul.