Det gick så snabbt.

Korta tankar när jag sitter här och inte vill sova.
Jag läser meddelandehistorik, gamla mejl, tänker, googlar.
Jag upptäcker något:
Jag skulle inte längre svara som jag gjorde då. Jag tänker inte likadant. Jag är rädd för helt andra saker. Jag har andra slutsatser nu.

Oftast växer man och förändras när det händer jobbiga saker. Man slipas som en sten som tumlas runt, runt i havet.

Det här är annorlunda. Det här är som ett sådant där stämpeltryck, ni vet, när man på det färska, våta trycket häller på embossingpulver och sedan värmer över brödrosten eller spisplattan. Efter en liten stund smälter pulvret. Man ser skiftningen, som glider från en sida till den andra på en sekund. Pulvret blir glänsande guld, trycket blir upphöjt och blankt och går inte att få bort.

Som om man ens skulle vilja få bort det.

And thus I leave you. Ha en trevlig helg. Det ska jag ha.