Hej, jag är tråkig. Jag skriver om ett tråkigt rättsfall. Med tråkiga ord. Och har förbannat tråkigt när jag gör det. Vad vill jag egentligen? Det här?
Sånt man blir glad av:
- sms om att fika
- en söndag till måndag om några veckor
- världens bästa skolkamrater
Det känns som allt rullar på, segt, fast jättesnabbt. Det kanske är ett och ett halvt år sedan jag träffade Emma senast, innan igår. Och nu säger vi inte ens "Vi måste höras!" för det kommer vi inte. Om vi inte slumpartat träffas, som igår. Det var så himla trevligt. Men inget jag kunde planerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar