När man läser det jag skrivit om midsommar kan man tro att jag är värsta lyckade människan. Ha. Det är humor.

Imorgon (07:45!) kommer amerikanerna. Shit. Ska jag inte säga då, då säger man "Oh my goodness!" och "Shoot!" på sin höjd. I Skottland kan man säga "Fuck", det hör liksom till. "For fuck’s sake."

Jag är lite nervös för andra saker än svordomarna också. Jag har inte träffat dem på 5 år. Jag var 17-18, och helt principfast och rätt anti och ganska lost. Precis som nu, fast mindre lost, och anti på andra vis. Ganska många andra vis.

Och är jag vuxen nu; får jag kalla M’s föräldrar för deras förnamn och inte Mr. och Mrs. C? Eller är det en gång high school, alltid high school? Det löser sig. Men jag kan få noja lite ändå, tycker jag.