Här är jag.
Jag kan banka mitt nittonåriga jag i huvudet litegrann för att hon inte åkte och lärde sig franska i Frankrike som alla de andra små tjurarna. Som en annan 25-åring tydligen sa på flygbussen; "Synd att man är gammal!"
Idag har vi haft konsert på ambassaden, samt sjungit på fyra bröllop men ingen begravning, gått och gått i hundra år, svettats, ätit sjukt god glass, tvårätters till lunch, trerätters till middag, köpt drinkar för 50 eurocent (kanske p g a kjollängd?) men cola för 4 euro, fått begäran om extranummer av servitriserna som jag trodde vi mest terrat med spontanstämsång under kvällen. Och själv har jag avvikit från mitt sällskap och tagit sista tunnelbanan till République och varit skiträdd i nästan tomma katakomber, samt till slut lyckats haffa en taxi (kanske p g a kjollängd?).
Imorgon ska vi åka båt och nu ska jag sova.
Eh, det hände just nåt konstigt. Ena sekunden kollar jag datumstämpeln på mjölkpaketet och nästa sekund bränner jag mig på tungan av brännhet O'Boy. Jag vet inte vad som hände däremellan, förutom att jag kanske hann med en fundering eller två om norska romaner...
Mötte A & H på Norrmalmstorg. Hand i hand. Jajamensan. Det har ju varit nåt där ända sen Milanoresan. Även om de förnekar det. "Träffar du A nåt?" "Näe, aldrig nästan." Ha!
Får jag, av alla människor, bara uttrycka lite frustration över att de inte lägger korten på bordet? Jag behöver ingen bröllopsinbjudan, men kanske ett "Ja, vi ses ibland." De är ju mina kompisar, båda, och det är ju synd om det ska bli så himla krystat och genant när man springer på dem... "Oj, det där gick ju lite snabbt, jag förklarar allt imorgon", messade H strax efter. Haha.
Så, ännu en gång har jag totalt blackoutat min bankomatkod. Det brukar hända på kvällskvisten efter för mycket jobb, men för lite sömn och mat. Jävla skit. Helt borta är den ur mitt minne.
Efter att ha postat nedanstående blev det till att knalla iväg till direktionsrummet och snacka jämställdhet med gubbarna på Sveavägen 65. Det kändes ungefär lika roligt.
(Kartläggningen av grund- och forskarutbildningen är klar och tryckt och skulle presenteras idag inför högsta hönsen. Typ ett halvår har det tagit, läs gärna här. )
Men! Ha! Av en slump upptäckte jag den perfekta taktiken! Dessa gubbar säger alltid emot mig, det vet jag ju. Säger jag A måste de säga B eller anti-A eller bara A komplement beroende på vilket håll de är lagda åt. Så jag sa ungefär som ett eko av dem själva att det självklart är svårt, ja, för att inte säga nästan omöjligt faktiskt, att integrera könsperspektiv i kurser av matematisk, kvantitativ karaktär på grund av ämnets natur. Då blev det nästan ramaskri och herrarna slogs om att komma på kreativa sätt att just integrera könsperspektiv i NEK- och finanskurser.
En gubbe sa till och med, "Ja, det är faktiskt lättare att hitta ingångar till könsperspektiv i MIN kurs än i organisationsteori eftersom man faktiskt kan bevisa saker i min kurs." Jag hade gärna kört en dragning om positivism och hermeneutik också, men det hanns inte med.
Åh, gubbarna. Kanske kommer jag sakna er. Om 20 år.
(Och Helena och jag fick ganska bra kritik på vårt uppsats-PM. Ålrajt.)
Från: Lina
Skickat: må 2007-04-16 10:34
Till: Grupparbetsgruppen
Ämne: Ett grupparbete, inte en onemanshow.
Jag säger nej.
Måhända är uppsatsen "bättre" även om det är en subjektiv åsikt, men det är för sent för att komma med förbättringar i det här stadiet. De hade behövts för en till två veckor sedan.
Vi har som grupp haft en dryg månad på oss att gemensamt arbeta fram en uppsats med fungerande frågeställning och slutsatser. Du, T, har sällan gjort dina åtaganden i tid när vi andra varit förberedda. Du säger också att du inte läst teorierna. Att sedan sitta sista natten och ensam arbeta om en gruppuppsats accepterar inte jag, då det är respektlöst mot det arbete andra lagt ned. Det är också ett slöseri med tid för oss andra, när vi måste ta ställning till en text full av radikala förändringar och i behov av korrektur bara några timmar innan den ska lämnas in, när vi egentligen gjort detta arbete under flera tidigare dagar. Jag har ekonomisk historia-seminarium idag, en dragning i en kommitté i direktionsrummet, fyra texter att skriva för en annan kurs samt ett arbete att gå till när dagen är slut. Min tid för den här uppsatsen är obefintlig idag, och jag lämnar inte in något jag inte kan stå bakom.
Jag är heller inte helt glad över att din pappa fick läsa uppsatsen innan du okejat det med oss. Jag skickar helst inte halvfärdiga uppsatser till utomstående part. De kan få se det slutgiltiga resultatet, det vi alla i gruppen står bakom, men det fungerar inte med hjälp av dem vi analyserar under själva skrivprocessen.
Jag säger att vi lämnar in det sista utkastet som R och B -> T-> jag godkänt och korrigerat, i den ordningen. Nej, det är inte en berömliguppsats, men det var det bästa vi fick till som grupp. Låt det vara så då.
Lina
Det var så soligt idag och vi var ute länge, Johanna och jag. Vi luftade katten i koppel på innergården och hade picknick på innergården. Och gick Hagaparken runt. Kinderna hettar nu. Jag känner mig sådär solmätt.
(Kan man vara det, undrade Isabelle. Och svaret är ja. Men imorgon kommer jag vara hungrig igen!)
Hm. Ja. Jag drömde att Hanna hävdade att hon ångrade att hon någonsin rekommenderat mig för ett jobb, och att hon tyckte att jag borde sluta med omedelbar verkan.
Sedan ringer det på dörren och då är det min kära uppsatspartner som kommer. Jag vimsar runt i pyjamas och ostädad lägenhet och ber henne vänta i köket en kvart tills jag fått mig själv och mitt hem i någonsånär ordning.
Och så mitt i PM-författandet ringer ovan nämnda Hanna och undrar var jag håller hus. Jobbmötet hade helt fallit ur mitt huvud. Mardrömmen suddenly makes sense. Pinsamt!
Och jag är fortfarande helt snurrig efter det abrupta uppvaknandet. Kass dag.
Katten, lilla katten, försvann i tisdags kväll. Han var borta i ungefär 36 ångestfyllda timmar. Well, för mig handlade det om kanske 14 ångestfyllda timmar, det var mina föräldrar som fick ta den stora smällen - med rätta. (Mamma erkänner nu att hon inte visste om hon tvättat honom i tvättmaskinen med den andra vittvätten eller stängt ute honom på balkongen efter att ha hängt ut yllegarnet. Hon kollade det senare, men vågade inte titta efter i tvättmaskinen på en hel sömnlös natt.)
Imorse satt han tydligen på grannens altan och solade sig och pep. Jag hoppas han haft kul för nu blir det ingen utgång på.... all framtid. Spinner gör han som en tok, så det kanske var lite ensamt i skogen trots allt.
Jag var i Göteborg med Elin på min sista och hennes första U9-konferens. En bra konferens. På många sätt. Bra samtal, bra diskussioner, bra människor, bra att det är slut. För jag har inte så mycket energi och lust till det där längre. Men det har alla nya, hurra, grattis till dem och ett sjukt bra nätverk!
Jag tror det kommer att gå åt helvete med den här planeten. Och den morbida pessimisten i mig finner något slags tillfredställelse i att människoarten ska få det öde hon förtjänar, i svält och misär. Och sen, när vi är borta, kanske allt över tusentals år kan återhämta sig?
Men än så länge är jag isbjörnsfadder, delfinfadder och stödmedlem i Greenpeace, köper ekologisk mat, och ja, jag ska byta ut mina glödlampor mot lågenergilampor. Min diskmaskin är dock ett moraliskt dilemma. Man kanske kan kvitta den mot att åka mer tåg?
... När nationella skillnader diskuteras och analyseras inom gruppen torde en utveckling ske mot en gemensam, nordisk identitet, men negligeringen av potentiella könsstrukturella barriärer för samarbete låter dem fortsätta att existera i det tysta. Vi tror att ett könsneutralt/könsblint ledningsperspektiv på sikt har till följd att eventuella könsstrukturer riskerar att överordnas det nordiska samarbetets möjligheter. ...
En "helt vanlig" seminariegrupp:
Bostadsadresser:
Östermalm: 13 studenter
Vasastan: 4 studenter
Kungsholmen: 1 studenter
Södermalm: 0 studenter
Utanför tullarna: 4 studenter
Återkommer med dialektkartläggning samt backslickfrekvens.
Makrotentan klarade jag tydligen. Jag vet inte hur det gick till, men den är borta från My Courses och ligger under My Results. Och det betyder att jag bara har en omtenta den 15 augusti, att jag kommer in på min huvudinriktning samt att jag kan åka på utbyte.
På jobbet fick jag mejl:
Hej Paulina,
Hoppas att allt är bra med dig.
Såg att du fyllt 25 så Grattis i efterskott! I och med detta höjs din timlön från den 1/4-07.
/Kontorschefsassistenten
Idag var en så himla bra dag. Så himlahimla bra. 
1. Promenad till T-centralen med Eva i solen.
2. Brunch med Anneli och Jossan här.
3. Te och kattklappning med Jossan.
4. En timmes koncentrerat arbete på grupparbetet i min ensamhet.
5. Urladdning av aggressioner på ouppstyrda gruppmedlemmar som resulterade i en faktisk outline, en to do-list, med deadlines.
6. Nya handdukar av les parents.
7. Promenad med Isabelle.
8. Insikter. Vad man kan göra med sitt liv. (Don't worry, Hanna, jag vill till Bergen, vill vill vill ska!) Det här. Kanske det här. Och komplettera det här.
9. Middag med Lisa.
10. En kväll att ägna åt att skriva reflektioner om norska samtidsromaner!
