Kanske lite spiken i kistan

Eller sigillet på avtalet. Eller russinet i bullen.

















Men jag kommer och hurrar när de ropar upp era namn i Blå hallen om två-tre år, det gör jag.


Gode gud, låt mig slippa att någonsin bli som dem jag delade bord i Gyllene salen med idag.


Nu är jag hemma och katten ligger i mitt knä.

Tänkatänkatänka

Hmmm. Norskboken eller ekonomisk historia-boken? Lätt val...

Cykla till universitetet i sol och allt känns bra. Grupparbeten på det andra stället - ont i magen skulle det vara om jag brydde mig.

15 april närmar sig. En katalog full av möjligheter eller en av fem specialiseringar. Katten hjälper mig att tänka. "Man ska spinna, och det ska kännas som man ligger mätt och nöjd i ett soligt fönster", säger han. "Och inte alltid men ibland ska man känna det som om man fått en ny boll. "

Imorgon diplomandbal. Jag ska vara snygg.

Förortsvår

Igår blev det en tur till förorten. Glass, recept på penicillin och udda statyer. Och en kvart i solen på en bänk. Bliss.

Och priset för sämsta kundservice går till...

TELIA!!!

Den kosmopolitiska generationen?

På den soliga innergården fick jag säga att jag är mycket nöjd med min utbytesskola och att jag ser fram emot det hur mycket som helst. Jag frågade sedan en annan person om denne var nöjd. Jo. Jag frågade om det inte var en väldigt kort termin. Jo, knappt tre månader. Jag frågade om man fick stanna på studentvisum några månader till för att upptäcka mer av landet. Vederbörande ryckte på axlarna och sa att det istället planerades att "resa runt" och träffa "alla andra som är på utbyte i Asien".

Det där sista hade i mina öron slående likheter med att travel around Europe and see history and stuff.

Ååååå, det är en sån himla skillnad på att resa runt och att leva i ett annat land! Det går ju inte ens att förklara! Och den här personen är inte ens intresserad. Personen har aldrig satt sig utanför sitt hemtama sammanhang en enda gång i sitt liv, så vitt jag vet. Aldrig kommit ny till ett ställe. Aldrig känt det där pirret när man märker att man klarar av det.

Bara druckit billiga drinkar på stranden i Thailand. Upplevt turistkulturer.

Så jag blev lite tyst och tog upp min bok istället. Min norska bok.

I min lilla lilla värld...

Här är nästan alla mina blommor. Mmm, vad fint de matchade!

Kanske mest hormonellt. Eller alkoholavtändning.

Har ett köksbord fullt av blommor. Massa nya böcker. Sitter i min nya fåtölj, kollar på TV4-vädret, dricker te och har datorn i knät. Kontemplerar över den här dagen och varför den varit så man kan gråta åt det.

Födelsedag från en katts perspektiv

Det är kul med folk som klappar en.

Och det är gott med tulpaner.

Men sen hintar man genom att lägga sig under omslagspapper: "Gå HEM. Jag är TRÖTT."
För Linas del kunde de ha stannat längre.

tentan gick dåligt. jag har ont i halsen. jag har inte skrivit min bokanalys. jag har inte läst ut den andra boken. jag har allt annat än dammsugit. jag har försakat folk. jag är trött. jag vill inte.

Knut - das eisbärbaby

Jag önskar jag hade läst tyska.

Det är det här. DET HÄR.

Någon "har nyss börjat inse att djur kan ha andra värden för människan än det som en av förutsättningarna för medeltidens agrara revolution".

Ett stort fnitter i hela kroppen.

Pappa fyller år idag förresten.

Pappa-dotter-humor 2

Från: Lina
Skickat: 19th March 2007 10:46:51 pm
Till: Pappa
Ämne: speckhogger

http://www.orca-lofoten.com/norsk/index.htm


Från: Pappa
Skickat: må 2007-03-19 23:11
Till: Lina
Ämne: Re: speckhogger


youtube.com/watch?v=NoSHK_wlbRQ

På med 3D-glasögonen, barn!

Min kamera är fantastisk! Man kan göra 3D-bilder! Jag älskar 3D!
Det här är mina föräldrars kök. Och katt.

Om man mot all förmodan inte äger ett par 3D-glasögon kan man klicka upp den här bilden, skela lite och kolla. Ni minns väl hur man gjorde i Aftonbladets söndagsbilaga anno 1992?

Det är därför jag inte sysslar med sport.

Jag var och kollade på sport igår. Otippat nog. Cheerleading-DM i Botkyrkahallen. Vad sägs om den? Dessutom blev jag tagen för en artonåring och fick betala barninträde. Ha! Och så blev jag sexuellt trakasserad av två jävla småskitungar. Tokigheterna tog aldrig slut, liksom.

Förortsunge med höjdskräck

Frisk nog att ta mig till Skäris idag, tyckte jag. Och få lite sol på näsan. Så jag stack iväg. Jag har inte varit i Skäris på kanske fem år. ALLT är nytt. Fast ändå samma som när vi åkte och badade på lördagar och sen köpte hårsnoddar och våra första lipgloss på H&M. Jag blir lite kluven. Å ena sidan märker jag att jag blir distanserat rörd av förortsviljan, men samtidigt lite pirrigt hemtam. Skärholmen. Jag trivs typ där. Det är lite mitt, och jag gillar det, i all sin tackiness. Ha. Så köpte jag ett nytt minneskort till kameran, en födelsedagspresent och sedan åt jag chicken tikka masala i den nya food courten.

Jag frossar i läskiga Norgebilder. Det här är kanske den värsta.

- jag tycker den är läskig
- jag får ont i magen av såna bilder
- är det normalt?
- ehhhh JAAAA
- sjukt läskig..
- jag hade fått gå i terapi efter den där utflykten...
- de dinglar med benen!!!
- så jäkla högt! är detta på riktigt?
- jaa
- det är i norge
- du får inte åka dit.....!
- farligt land!
- jag hade typ stått och klamrat mig fast vid nån fjällbjörk låångt in
- ehh jaaa (vilket är det normala)
- fast det hindrar ju inte att jag fascineras...
- varför finns där inga skyddsnät??!
- staket?
- räcken?

Jag vill bli frisk nu.

Bort med:

feber
täppt näsa
hosta om dagen
hosta om natten
hosta så att det känns som lungorna lossnar
träningsvärk från axlarna ned till magen på grund av hosta

Fakta om Norge

Från NHHs websida för utbytesstudenter.

Medical care
Every semester, at least one exchange student breaks a leg, so the address of the casualty clinic (Legevakten) is nice to know: Legevakten, Lars Hilles gate 30, 5008 Bergen, phone 55 32 11 20.

Shopping in Norway
Most people from abroad are rather surprised and sometimes shocked by the opening hours. Most shops in the city-centre have the following opening hours:
Mon-Fri:
9 a.m.-5 p.m.
Thur:
9 a.m.-7 p.m.
Sat:
9 a.m.-3 p.m.
Sun:
CLOSED

However, if you wake up on a Sunday morning with no food in the fridge there is still hope. At several petrol stations, for example Statoil, as well as at the 7Eleven shops you will find a fair selection of basic grocery products like milk, (warm) bread and pizza.

Bicycling
In Bergen there are a lot of hills, so you will need a bicycle with a gear system.

Så himla exotiskt! Så därför tycker jag att hon som inte bestämt sig för om hon ska plita ihop en ansökan eller ej ska ta en titt på dessa bilder och inspireras.

Hmph.

Utbyte

Hit ska jag. Om ett år.

Dagens ungdomar har ingen skam i kroppen...

Alltså, visst skrev jag aldrig sådant på utvärderingar? Även om jag ville?

Host.

Jag hostar. Och låter som en liten kråka.

Annars har jag tittat på fem lägenheter. Jag ville ha alla.

Och det verkar i slutändan handla om klass. Trots allt.

Jag läste Saras senaste inlägg och blev lite fundersam. Inte över det, utan över hur jag själv ställer mig till alltihop. I veckan lunchade jag med klasskamrat K som kan vara bland de klokaste jag har haft förmånen att träffa. Utanförskap, på flera plan, pratade vi om. Det blev några steg upp på tanketrappan om vad jag ska göra med allt. Jag vill inte riktigt skriva om allt jag tänker, för det är inte färdigprocessat. Jag vill bara kommentera lite.

Så, i halvtid:

• Ett antal omtentor, de flesta självvalda. Ibland prioriterades annat, helt enkelt. Förresten gillar jag omtentaperioderna bättre, allt är så mycket lugnare då. Ingen katastrof.
• Stora skandaler beror på hur man ser det. Jag vet inte hur många som märkts eller uppmärksammats, men jag har bevittnat ett par och kanske indirekt varit delaktig i någon. Jag har dessutom lärt mig att skandaler för mig är tydligen inte samma sak som för andra.
• Sedan beror det på hur man definierar "totala sammanbrott". Jag säger att i min värld betyder det att gråta varje dag i två veckor, varav ett antal gånger inför folk jag inte betraktar som vänner samt genom en hel middag på restaurang med pappa. Då har jag haft två.

Jag måste tillägga att jag är less på att höra "Men du behövs där!" Jag skiter i vad skolan behöver. Jag måste nog tänka på vad jag behöver.

Har jag känt mig bekväm? Som att jag hör till? Som att det är det här jag verkligen vill?
Hm.

Istället fick jag frågan "Vad ska du bli när du blir stor?" av klasskamrat G, och sa "lycklig". Då sa han, "Vet du att du är den första jag frågat här som svarat det."

Var är jag lycklig någonstans? På Frescati i de fula husen. När jag kopplar, när jag tycker, när jag skriver.

Att hysa känslor för en annan katt

betyder att man bara ser lite skyldigt påkommen ut.

Att hysa känslor för en katt

betyder att kunna ha den i famnen en längre stund.

Fever all through the night...

- Gillar du tapas?
- !!!!!
- Gillar du Caliente?
- !!!!!!!!!!!!!!!!


Calientebesök var värt, men nu: Trettinie å en. Just den här febern kanske snarare är influensa. Kände nämligen exakt när den slog till. Fick ont i alla muskler och blev helt urlakad på fem sekunder. Drömde läskiga feberdrömmar om ett nära förestående konkurshot och rävspel bland ledningsgrupper - alla var ute efter mig. Jag läste Boo.com innan jag däckade...

Dagens påskpynt

Den rosa kaninen.

24 hour bliss (the abridged, censored version)

Jag började på kören igår. Två timmar sång samt folk som var glada att se mig och som lobbade för stämbyte on my part (altarna har roligare... tydligen.)

Och så var det UU-skiftesmiddag på Buona Sera. Pizza med älgkött och kantareller går minsann inte av för hackor. Jag kan till och med rekommendera. Och oj, vad jag tycker om dem, Anna, Isabelle, Linus, Anders, Elin och Helena. Oj, vad trevligt det var. Oj, vad jag måste fixa Milano-reunion med limonparty snart.

Sedan blev det öl på N See Bar. Några andra kom dit. De fick träffas, och det gick bra. Och så inte gå hem ensam i gröna jackan. Sova, vakna - till slut på riktigt - och vara lugn.

Lunch med en jag inte sett på länge. De finns ju där, i periferin, sådana människor som jag skulle vilja ha omkring mig mer frekvent.

Och på ElGiganten väntade nya fina röda kameran. Caset är nästan klart. Katten är mysig. Makroekonomiplugg är trevligt. SMS till gamla, gamla vänner och svar och fikaplaner.



(Ja, okej, jag sover inte för att jag hostar. Men det är väl det enda jag kan klaga på.)

Ny röd kamera!

Minneskortet är kraschat och ena batteriet kortslutet, men annars är allt som förut. Min främsta fotomodell posar snällt.

"Mitt franska alter ego"

Om vi skippar hostan har jag sovit gott i natt. Det var ju inte så mycket kvar av natten då, men iallafall.

Nu är det förmiddag. Jag vaknade imorse, fast ändå inte riktigt, somnade om och visste inte riktigt vad som var dröm eller verklighet, liksom. Och sen vaknade jag på riktigt. Googlade fram en hittills hemlig blogg där det står mycket roligt om henne och lite om mig. Klickade mig vidare. Hittade Handels-Kerstin på en bild där jag verkligen inte trodde hon skulle vara. Den här planeten är så liten, så liten. Inte ens New York är stort.

Och nu såg jag en lapp på mitt köksskåp.

Snödroppar i rabatten

Det här var min helg.

Bleu, blanc ou rouge?

Så i går stegade jag äntligen in på ElGiganten med Johanna och krävde en förklaring. På vart i helvete de g(l)ömt min kamera den senaste månaden (Fast mindre bryskt än jag önskade). Jag fick ett telefonnummer till verkstaden av en trött helgjobbare som var glad att slippa ringa själv. MuppGiganten.

Olympus' verkstad kommer däremot aldrig att hamna i Sverkertunnan. Trevlig var han som svarade och kollade genast upp att min kamera varit vattenskadad (! Den skulle ju vara vattentät ju!) och att jag hade rätt till en ny, av den nya modellen. "Du ska egentligen bara välja om du vill ha en vit, blå eller röd, så skickar vi den sen!"

Röd. Tack.

Kanske kvittrade jag i luren. (Men det betydde ingenting, Eva, det betydde ingenting! Hehe.)

On a brighter note:

Mitt trapphus genomgår en total makeover. Jag kände inte igen mig, insåg jag när jag knatat halva trappan. Bilden är mest för dem som redan vet var min brevlåda bor.

Och så har jag tröstshoppat mig en ny mus och ett datorfodral.

Som att ställa ifrån sig en ryggsäck full med skit

När jag berättat hela historien för dem jag bryr mig om blir de så arga att de hörs på rösten även om de försöker låta lugna. Jag kan älta det här i långa blogginlägg efter blogginlägg, men det känns inte värt det. Och jag ska vägra befatta mig med dem och deras illdåd, för de har förbrukat mitt förtroende. Det jag är ledsen för är inte det de sa till mig eller obefintliga ursäkter eller respektlösheten mot allt jag står för - utan att jag under mer än ett års tid la ned tid och engagemang på något som var värt så lite.

Det känns som jag ställt ifrån mig en tung ryggsäck. Jag har inte känt sådan här lättnad någon gång, tror jag. Idag har jag skrivit på en gruppinlämning, varit på seminarium och nu sitter jag på plan 3. Strax ska jag gå och fika med A. Herregud, vad bra allt blir. Och Ida, jag kommer till Uppsala och dricker rättvisemärkt kaffe. Kanske om två veckor?